NY BLOGG!!

Jaja, på Linas tvång? eller vad man kan säga, ska jag avslöja min nya blogg som jag har pillat med och pillat med de senaste dagarna men endå får jag ingen ordning på den! Det är ju inte så jättekul faktiskt.. Men jaja, här kommer den:

http://interumsren.blogg.se

Och såga mig inte för mycket! Jag håller fortfarande på att fatta hur man gör..

Så, Hejdå till den här bloggen och Hej till den nya! Jag är redo att byta upp mig, är du?

God Help me to do a better blog next time (och hur stavas blogg på engelska?)

Jag funderar på att skapa en ny blogg. Jag gillar inte designen på den här gamla. Det skulle liksom vara najs med en snyggare bakrund till exempel, vilket inte går att fixa på blogspot. Typsikt mig att välja en dålig sida. Inte bra.
Nu är jag lite ofokuserad, för jag sitter och chattar med typ 7 personer samtidigt, varav en är iran och inte fattar svenska (och just därför chattar ju Lina och jag och Mona så mycket vi kan på svenska enbart för att retas).
På tal om Lina & Mona så ska de komma hit på lördag! Äntligen är det min tur att ha hem dem.. eller.. det har du varit i.. typ väldigt länge, men äntligen blir det av!
Skickar... Åh, jag har letat efter den låten som Malin håller på att skicka till mig enda sedan jag såg Ringaren I Notre Dame första gången (vilket jag faktiskt skrev om här i bloggen). Den heter God Help the Outkast eller Esmeraldas Sång på svenska. Om det är någon här som är liiiite nyfiken på hur den går, så sök på God Help the Outkast på Youtube.
Men nej alltså, ju mer jag skriver här destu mer trist känns det. Jag MÅSTE byta blogg, nu. Så det här kan bli mitt sista inlägg i den här bloggen, kan alltså, för alla som känner mig vet ju hur snurr det kan bli med mig. Men, om jag byter säger jag till innan så att alla vet var de kan läsa mer om mitt ointressanta liv. :)
Have it najs bajs, om det här är sista gången jag skriver.

Lookie Lookie I Got Hookie

Jag är så jäkla furious. Få se om jag hittar den svenska översättningen; Ah, här är det: Rasande. Jag faaaaattar inte hur föräldrar (singular, maskulin) lyckas göra bort en hela tiden. Eller. Lyckas synas. Och höras. Så mycket som min pappa gör.
Jag sa 11. Han sa halv. Jag sa "Kom inte och hämta mig". Gissa vad han gjorde? Han kom och hämtade mig! Och då snackar vi inte lugn-mogen-vuxen-som-stannar-i-hallen-och-småpratar-lite-med-Kajsas-föräldrar, utan en stor, bullrig pappa som kommer in i rummet, sätter sig på en stol och anmäler sin närvaro genom att prata så högt att skådespelarna i slutet av filmen inte har en chans att få läsa sin sista replik.
Jag blir galen!
Kajsa ringde innan middagen.
"Filmkväll, tårta, hemma hos mig?" Jag tror hon hörde att jag log genom telefonen.
"Gärna det." Hellre än att sitta hemma och mögla med familjen.
Jag kom iväg efter en familjemåltid där Julia stormat från bordet och Viggo inte ens varit närvarande, med förmaningar om att Pappa/Mamma kommer och hämtar dig SENAST halv elva! i ryggen.
Det var inte samma najsade väder som det hade varit i Nice veckan före. Jag frös lite i mina fina reashorts från Gina Tricot. Dörren till Kajsas hus stod öppen och jag fann henne ståendes i köket med matrester på bordet och massa grytor på diskbänken, i färd med att skala en mango. Fler och fler droppade in allteftersom sockerkaksbottnarna mer och mer började likna en gräddtårta. När Jennie lämnat återbud för att sedan ringa upp igen och ändra sig ett antal gånger bestämde vi oss för att sätta igång filmen. Hook, min favorit, och självklart var det jag som tog med den. Tårtan försvann från tallrikarna innan Peter Banning ens hunnit upptäcka att han var Peter Pan när han var barn, och en söt doft av vanilj la sig över tevesoffan. Det hela verkade bli en perfekt kväll.
Sen kom pappa.
Inte för att han egentligen gjorde så mycket fel, men bara grejen att han inte kan uppträda som vanliga pappor och vara lite mer, ehum, diskret (ett ord som han aldrig har hört talas om) är skitjobbigt. Jag skällde ut honom hela vägen hem.
Som en äkta tonåring då alltså.
Resten av dagen har faktiskt varit finfin. Vi hade (hör och häpna) 1 enda lektion! Engelskan blev inställd eftersom vi fooortfaaaaraaandeeee har liite problem med C-huset, och Hemkunskapen börjar inte förrän nästa vecka, så allt 8E behövde göra var att infinna sig i sal 33 klockan 10.50, skriva (eller låtsas skriva) några rader för att göra Niklas nöjd och sen gå hem. Det kunde inte varit bättre.
Eller jo, om Niklas hade fått ett akut hostanfall och var tvungen att ställa in även den lektionen så att vi skulle slippa skolan över huvud taget hade ju varit bättre, men jag var ändå nöjd.
Dessutom är jag galen. Det är onormalt att sluka böcker. Vanliga männsikor läser lite då och då men när jag hittar en bra bok kan jag inte släppa den! Började läsa Om jag kunde drömma, även känd som Twilight, och jag har redan hunnit till... nä usch, det är för pinsamt att berätta exakt HUR många sidor jag har läst men jag kan säga så mycket som att jag är på kapitel 11.
Nu ska jag sova (eller.. ja.. läsa vidare.) Sov gott!

SKOLSTART (trumvirvlar & konfetti & en å annan elefant karavan)

Åh vad roligt att börja skolan igen! Jag har längtat så efter de smutsiga golven, de tidiga helvetesmornarna, alla trevliga lärare och framförallt BETYGEN som kommer vid jul. Shit vad kul det är att vara tillbaka. Jag kommer kasta mig över de nya skolböckerna och lusläsa dem på kvällarna och vid frukostbordet och till och med när jag sitter på toa..

Okay, nu ska vi ha en liten kuggfråga:
Var jag ironisk eller var jag inte?




Hm...




Svårt val..

Jaja, jag ska sluta larva mig. Det är piss att vara tillbaka. Usch. Jag har aldrig varit så här nervös och rädd innan skolstarten before och nu när den är gjord känns det ännu värre. Alla sommarlovsdagar försvann innan jag hann blinka och det känns som om jag inte fick ut någonting av mitt sommarlov.
Förutom möjligtvis ett playstation... men det har jag inte berättat om va? Ojojdå. (Elakt leende.)

Vi fick en ny tjej i klassen idag. Sarah tvingade med henne att äta Ben&Jerry's med oss och en massa annat så jag undrar hur hon klarade sig. Men hon verkar schysst i alla fall. Det är ju bra. :)
Vårt nya schema är 50 % schnajs och 50 % inte schnajs. Men den bra delen är så bra att den obra delen inte räknas. För på fredagarna har vi (håll i er nu)
SOVMORGON till 9.40
2 Lektioner
Lång Lunch & sen Hemkunskap (sluta 14.10)/sluta 11.55 de veckor vi inte har Hemkunskap...
WOHO! Fast vi slutar ju typ.. 3 alla andra dar.. men det säger vi inget om. Jag undrar verkligen hur det kommer bli med basketen. För eftersom den börjar halv 4 så kan det bli problem, med tanke på att det tar en stund att åka till frölunda, byta, och sedan byta om också. Men förra terminen hade vi Peeespektivtanten i bild tills halv 4 och hon gjorde det totalt omöjligt för mig att gå liiiite tidigare så att jag skulle hinna med en buss som gjorde att jag inte missade allt. Aja, det får bli som de blir med det.

Vi drar till Najs tomöra (Swinglish is the shit ju nöw)

Hej hå.
Jag har inget att skriva. Ingenting alls. Det kommer antagligen att vara jättetråkigt att sitta med mig på ett flygplan imorgon för jag har säkert ingenting att prata om heller. Och sen kommer det bli jättetråkigt när jag kommer hem från Nice också för då kommer jag säkert inte ha något att berätta och woops... Där ar det ju! Visste att jag inte hade glömt det. Helt.
Aha, jo, imorgon åker jag till Lé France (Eller alltså.. vad man säger för att.. jag vet inte, me speaking español). Well, let's try min spanska och se ifall någon kanske har pluggat lite mer än jag som kan rätta mig;

Me y Linnea y mi jobbiga familia vivimos.. [nej jag menar voy vas van... vamos heter det!] vamos en Francia mañana. We are going to.. öh... lo pasamos bomba
nej skitsamma!
Vi ska i alla fall till Nice, eller Najs, som man också kan säga. ;) Och planet går riiktigt tidigt imöra så det blir nog inget kul att vakna tidigt.

Just det, Mathilda har varit här nu en vecka och vi har gjort Götet fullständigt. Vi har åkt en massa buss, spanat in emotrappan, ätit glass på tjugo olika ställen (okay, fyra, men det är nästan samma sak), kollat på en massa najsade pocketböcker, hyrt film vid godiskällan & besökt Liseberg.
Och jag har varit duktig. Både uppskjutet och nerskjutet åkte jag, fast Swingsaken kunde de inte tvinga med mig i. Alltså, det är inte så att jag inte vågar åka Uppswinget. Jag hade bara.. ont i foten. Ville liksom inte riskera något ehum...
Men GASTEN gick jag! FYFASIKEN, jag tror aldrig jag har tagit så höga toner i mitt liv förut. Man borde rekomendera operasångerskor att gå Gasten för att träna upp rösten. Jag gick näst sist, och med en annars så kolugnt Mathilda hängande på axlarna, skrikande och skrämt hoppande upp och ner var det inte så lätt. Jag trodde hon skojade bara för att retas med mig, men det visade sig att hon var skiträdd. Jag vågade inte blunda. Vid ett tillfälle höll ett "spöke" på att följa efter mig tills jag blev närapå hysterisk och skrek "DRA ÅT HELVETE, DRA ÅT HELVETE!" man annars var jag inte så psykiskt störd.
Jag köpte dessutom 2 bokar till imorgon. De var ett jäkla flängande på stan tills jag hittade boken som Mat hade rekomenderat; Där regnbågen slutar.
Jag smygläste typ 15 sidor i affären. Sen visste jag att Mathilda har bra boksmak.
Och nu ropar mamma.

(Drama)Queen på dåliga ursäkter

Jooo.. hej hej. Hur börjar man ett blogginlägg nu igen? Jag är så jäkla lat att jag inte har skrivit på länge. Jo, jag har en del ursäkter, men dem kan jag inte luta mig på. Här är mina lama förklaringar:

1.) Jag var på sportscamp och fast de hade internet där så blev det svårt att skriva något. Därför, kära läsare, kom jag lite ur fokus. Vilket inte blev bättre av att
2.) direkt efter att jag kommit hem från sportscamp åkte jag till min moster och senare till legoland. Ingen internetanslutning där heller, ännu mer svackor i mina rutiner. Så jag kanske inte behöver nämna
3.) Jag åkte till (blä) farmor, som i och för sig har internet men som inte låter oss ungar låna hennes dator eftersom den "kan gå sönder".
4.) Och sen.. var jag hos Maria i Jönköping. Och.. (skamsen tystnad) hon hade internet, Och jag använde det men jag... glömde skriva då... Eftersom jag hade kommit.. ur mina vanor.. typ.
5.) Men sen, när jag äntligen äntligen är hemma igen och tänker nu går jag aldrig ens ut ur huset på flera månader ringer Malin och föreslår att vi ska åka upp till hennes mormor i Varberg, vilket jag i och för sig har velat göra enda sedan förra sommaren men just då kändes lite olämpligt. Men, viljan att träffa Malin var större än motviljan att lämna huset, så efter lite förhandlande lyckades jag köpa till mig en dag till hemma innan jag åkte tåg upp/ner? till Varberg (Andra gången på tåg helt själv, nu känns det faktiskt inte lika läskigt längre och skratta inte för att jag är så omogen att jag inte har åkt mycket tåg själv och tycker det är en så stor grej.. jag blev ivägsläppt sent.).
Hm. I alla fall tillbringade jag och Malin några underbara dagar inne i lilla Varberg. Vi var och badade, cyklade, åt glass och våldgästade grannarna halv tolv på natten och hoppade på deras studsmatta. Vi hade ett skitskojigt, iskallt vattenkrig med Robert & Anders (grannen vi våldgästade) och jag lyckades att inte göra bort mig för mycket vid badmintonnätet. Både jag och Malin blev läckert bruna på armar och ben (vilket, typiskt nog, nästan försvann efter att jag rakade benen. Varför kan man inte få vara perfekt för en enda gångs skull? Suck.) och när jag kom hem, igårkväll, var jag helt slut men fullkomligt, fullkomligt lycklig.

Och jaae.. Igår när jag kom hem och hade varit social nog med familjen som trots allt inte hade sett mig på några dagar satte jag på datorn och skrev klart min skräcknovell som jag berättade om för.. ett väldigt långt tag sedan.
Men den blev inte läskig. Det blev typ.. någon slags poetisk skit med en massa jäkla känslor och lite blod och lite döden. Okay, mycket döden. Annars hade jag inte kallat den skräcknovellen utan kärleksnovellen. Men vem hade velat läsa den? Uääh. Och det viktigaste med den är att jag inte kan visa den för någon under några omständigheter, eftersom om jag får en enda dålig kommentar på den skulle hela den falla framför mina ögon och jag skulle tyckt den var skitdålig. Och det är inte bra, för jag är riktigt nöjd med den.

[Haha, nu hörs från undervåningen

pappa som dansar omkring och sjunger

"Nanananana, jag har köpt nya kallingar!"

och Julia som suckar

"Pappa vi har fönstret öppet..." -.-']

Hehehahahoho, det är min familj det. Och Julia & Pappsen åker bort med sitt jäkla scoutingsbajs och Mathilda (!) kommer och jag kommer inte att sakna dem ett dugg. Mamma börjar jobba och Viggo ska till fritids, så det kommer bli några härliga dagar bara jag och Mat. Någon som har något förslag på vad man kan göra när man turistar i Götet? :)

You have it great until I write again (which probalby will be in like.. a year? No, I will skärpa mig. Annars kommer det bli en väldigt empty blogg.)

Erfaren turist i Sverige

Nu får det väl ändå vara slut med resande för flera månader frammåt!
Jag har varit hos min moster, mormor, legoland med mera och mera och mera, fortsätter i oändlighet. Känns det som i alla fall. Idag kom jag hem från hemska Smålands-/underbara Jönköpings- äventyret, jodå, jag ska berätta lite kort för ingen orkar väl ändå läsa i den här värmen.

I.. tisdags måste de ha varit lastade vi in hela familjen minus mamma i bilen och satte oss fyra timmar i bilen upp till världens minsta pyttelilla håla järnforsen. Det är till och med överskattat att kalla den håla. Säg.. låda? Eller.. Äsch, tänkt dig avståndet mellan dina ögon. Dela det på tiotusen och voíla; du får storleken på järnforsen! Fattar alla varför jag klagar eller behövs det en till jämnförelse? (för jag har en jättebra; järnforsen är hälften av hälften så stort som det är mellan lill-tån och ringfingers-äsch-tån.)

Jaja, vi var där, det hände inget, vi åkte därifrån och då började det hända saker. Bilen åkte och lämnade oss hos Maria, mammas bästa kompis som bor i Jönköping. Hon bor i en underbar lägenhet på 7:de våningen med stadsutsikt (Och det, tro mig, är tjockt bättre än havsutsikt, i alla fall för mig. Jag har havsutsikt från mitt fönster och det ska jag säga, så där fruktansvärt spännande är det inte.)
Så så fort vi kom dit slängde vi bara upp resväskorna och gick ut och gjorde Jönköping. Det är ganska litet, borde man ju tycka, men jag tycker ändå att det har en charm som inte Götet har. Om jag någon gång slutar lovprisa min hemstad så kanske det är dit jag flyttar.

Inne på Gina Tricot var det storREA, men allt jag köpte var en blå, halvöppen tröja (50 spänn, inte fy skam). På JC fanns också en najsad kofta-någonting som jag också köpte. Och till sist, fast Pappa och Julia och Viggo var så trötta på mig och bara ville gå därifrån, hittade jag äntligen ett par ballerina. Fred Perry, nedsatt från 500:- till 240:- ! :D Så, allt på min "Summer Shopping List" är avprickat! (Som jag skrev om.. för länge sedan. Ska kolla vad inlägget hette.)
Sedan hade vi två gosiga dagar med Maria och hennes dotter Filippa. Vi gjorde en utflykt till Gränna och tog med oss vagnslaster med polkagrisar. Hela den lilla staden luktade polkagris, gatorna var målade i rött och vitt och varje lyktstolpe var formad som en polkagris.. okay, jag överdriver liite.

Dont read my dairy. Its stupid

Skulle jag skriva varje dag, har jag sagt det någon gång? Hoho, där lurade jag bara migsjälv. Ofta att jag, som är vimsigast i världen, skulle klara det. Dessutom har jag varit i Danmark 4 dagar och hos min moster i 2 så jag har inte haft möjlighet att skriva, vilket betyder att ni inte fick reda på vad som hände resten av lägret. Nu är klockan halv innan mittinatten, så det kanske inte är läge att dra igång något stort, men imorgon ska jag berätta vidare om mitt äventyr bland träningslokaler och svettiga gympaskor.
2 veckor har gått sedan jag åkte dit, 2 hela veckor!? Det är sjukt. Vad gör jag med mitt liv, det här går ju alldeles för snabbt! Och nu är det bara några dagar kvar till årets höjdpunktshost. Snälla snälla låt det inte bli lika hemskt som jag säger att det kommer bli. Då kommer jag inte överleva.
(Yes, they call me dramaqueen)

Men ha det.

Sportscamp, Dag 3

Sovmorgon!! Klockan ringer inte förrän kvart i 8. Men det är dock en liten tröst när nästa sport vi ska prova på är Dans. Någon som minns vad jag sa om mig + dans? Inget bra förhållande. Dansen gillar itne mig och jag gillar inte dansen.
Och herre jävlar vad snabbt allt går. Tränaren går fram tre steg, visar snabbt och förväntar sig sedan att vi ska kunna göra samma rörelse i 3x hastighet. Haha, säger jag bara. Tränaren, (som heter Elin eller Lisa eller Kalle eller någonting, låt oss bara kalla henne tränarn), berättar sedan om Battling som är en alternativ sysselsättning istället för att slåss för gäng i USA, och låter oss sätta ihop en snabb koreografi på 3 minuter. Ibland är det tur att vi har Ludde. Hans rundat-salto gör att vi andra inte behöver göra annat än gå lite i takt till musiken, vi battlar sönder dem andra ändå.
Småsvettiga och glada går vi ut från danslokalen och fördriver tiden med att hoppa studsmatta innan den enligt mig alldeles för tidiga lunchen vid 12. Jag har faktiskt ingen aning om vad vi håller på med när ledarna säger till oss att vi ska ställa upp oss i Himmelstalundshallen för ett schnyggt gruppfoto med Multitröjorna på. Om jag blev bra på den bilden så kommer jag att springa naken i matsalen - så troligt är det att det händer.
Mathilda, jag och Linnea flummar sönder på väg till Rullstolsbasketen. Eller ja, vi flummar sönder vartän vi är på väg. Det är naturligt när man är 14 (eller i Mat's fall; nästan 13) och inte bryr sig ett skit om världen utanför. Fler borde prova. Man får sådana jäkla magmuskler av att skratta.
I alla fall så får vi prova något som vi körde förra året också: Rullstolsbasket. Först så verkar det ju inte som någon utmaning alls men när vi har spelat en match får till och men Torkel erkänna att personer med funktionshinder har ordentliga armmuskler.
Vi spelade brottning också, men det väljer jag att hoppa över att berätta mer om. Det finns helt enkelt inget intressant att berätta, inte ens om den sura Sidekicken som vi kallade Tarzan eller Mathildas vägran att låta mig brotta ner henne.
Vi har knappt hunnit hämta oss från brottningen innan ledarna trycker varsin handboll i våra händer.

Felicia:

- Vilken konstig handboll dem där borta spelar.

(Tittar mot andra sidan planen)

Tyst några sekunder.

- Nejmen det där är ju basket!

The return of the kinderägg... O.o

H är ungefär överallt. Mathilda och Linnea får ha med sig extra insulin om de ska kunna titta på honom, så söt är han. Det är nästan så att jag också får diabetes.

Sportscamp, Dag 2

Sa jag att det var jobbigt att vakna halv 7 en dag? Här vaknar vi halv 7.. alla dagar. Det som står på Marias - Stockholmsbruden som jag tillsammans med 10 andra delar rummet med - pyjamaströja stämmer verkligen in på mig: I Dont Do Mornings! Vilket slöseri med tid egentligen... följande timme går vi ändå bara omkring och drar tills Innebandyn börjar. Okay, nu kan allt ha blivit lite confusing. Får nog förklara.
Sports Camp är ett sportläger... hörs ju nästan på namnet... Och på Sports Camp kan man välja olika sporter att delta i. Förra året gick jag och Linnea Gymnastik och det var där vi träffade Mathilda. Men när vi i år försökte fixa in oss på gympan var det fullt, så det fick bli Multi i stället. Multi är då en blandning av allt, provapåsporter helt enkelt.
Kristall? Bra. Så då var det alltså Innebandy vi skulle göra. Hmm.. Inga kommentarer. Jag överlevde i alla fall. Sen hände något mer och så lalla vi runt lite och bläh jag orkar inte berätta mer för det hände ändå inget kul förrän det var dags att prova på Gymnastik :D. Tränarna var samma som förra året, förutom att de hade bytt Krille-Måns mot en Åke (som egentligen hette Joakim, men vi bestämde oss för att han sa Åke när han presenterades sig så det fick bli det), så allt var frid och fröjd. Fast lite surt var det att vi hade varit bäst om inte vi hade haft Ludde (egentligen Henrik. Vi har en thing för att döpa om folk.) som är elitgymnast i gruppen. Kul att komma där med sina misslyckade handvolter när killen bredvid kör dubbelflickis-salto på teamtrack. Men förutom det var det roligt.
Någongång vid kvällsmålet fick jag syn på Han. På andra sidan matsalen sitter Den Snyggaste Killen jag någonsin sett. Allt på honom är perfekt. Han är lång, brunögd och brun hy som passar perfekt till det blekta håret med de mörkare rötterna som skulle sett löjligt ut på någon annan men på honom bara var perfekt. Eftersom vi inte ens visste hans namn kunde vi inte ändra på det så det blev kort och gott H - som i killen med stort H. Först senare kom vi på att det kunde stå för Hot också...
Den natten var det 12 tjejer och 2 killar inne på rummet: Ludde och André hade tillfälligt flyttat in och gjorde sitt bästa för att underhålla alla med snuskiga filmsnuttar från Jackass på bred skånska så att ingen förstod vad de sa. Jag bad om någon som kunde fixa subtitles på dem, men jag tvivlar på att jag ens hade fattat om någon dubbat. Somnade gjorde vi vid 11 efter förmaningar om att "om man fortsätter prata i 3 minuter får man gå upp tidigare 3 gånger den tiden man pratar..". Rädda om vår skönhetssömn somnade vi och började drömma om H...♥

Sportscamp, Dag 1

Pappa ställer klockan på halv 7. Vilka gissar på att jag klev upp glad som en lärka? När jag vaknade den morgonen tänkte jag bara "Vad är det jag har gett mig in på?". Det va knappt så att jag längtade. Men jag masade mig upp, åt en äcklig tallrik gröt och flängde runt i huset som en överspänd hoppräka, letandes efter skor och ritblock och andra sista-minuten-grejer. Jag lyckas dessutom tappa bort Annas hemnyckel som jag har fått ansvara för eftersom jag ska passa hennes katt medans hon är i nånstans. Alla är lagom glada på mig.
Som alla säkert redan gissat kom vi iväg till slut, och hämtade upp Linnea på vägen. Bilresan gick bra, vi sjöng i bilen och skrattade tills vi skrek och allt, förutom vädret som var grått grått grått, var perfekt. Men vid lunchdags sket det sig. Pappas/min smarta ide om att ha nudlar i termos slutade i kaos - 90 graders kokhett vatten strömmade över knät på mig och jag grät som en sexåring (mest av chocken, men det ska jag säga: det gjorde jävligt ont.). När Sports Camp- skyltar börjar synas och vi kommer in på området har jag fått hudsalva mot flagning på brännsåret och pappa raggar upp lite kylbalsam av en av ledarna, så tillslut slutar det svida.
Logimentet vi ska bo på är fint, lite millitärvarning kanske, och ledarna verkar schyssta. Mathilda och jag fixar världsrekordet i Största Omfamning. Det är så jäkla skönt att se henne igen. Det var alldeles för lång tid sedan sist.
Packningen landar på sängarna innan invigningen i Himmelstalundshallen, där 1000 ledsna föräldrar ska ta farväl av sina inte lika ledsna skyddslingar. Det är massa tjossantjossan och en lång gubbe som är sån där... konfraniser? pratar en massa och en massa roliga sportfånar kommer och visar lite vad dem är bra på och seeen är invigningen slut och mammorna och papporna (i mitt fall bara pappa) går med tunga steg mot sina bilar.
Sports Camp har startat!

REDAN HEMMA?

Hejhej, nu var man hemma igen. Känns lite konstigt att skriva det, sådär neutralt som att det inte var något särsklit. Men det kan jag lova - det var det. Det var till och med det bästa lägret i mitt liv. Aldrig har en vecka gått så fort. Om någon skulle fråga mig skulle jag säga att det känns som om jag inte ens kommit iväg än, för så lite tid har gått. Den snabbast veckan i hela mitt liv. Inte ens när jag skriver det nu kommer jag över det - det är redan slut. Slut. SLUT. SLUT?
Jag kommer att göra en kort sammanfattning av alla dagarna, ett inlägg per dag, så att alla får se vilket jävla röj dem missade.
Jahao, next up on the poinless-blog-channel; Dag 1...

SPORTSCAMP här I kom :)

Det här blir mitt sista inlägg nu på någon vecka, om jag nu inte lyckas sno åt mig en dator på Sportscamp. Yeahs, imorgon bär det av och hela mina omvärld undrar varför jag inte är upp-över-öronen-förvintarsfull. Det är bara för... jag är rädd för att bli för förväntansfull. Förra året var en riktig plåga, kennedy-gympalägersyndromet ni vet, men samtidigt var det alldeles alldeles underbart. ;D
Och imorgon får jag träffa Mathilda igen! Underbaringen från Avesta, det var ju påskas senast.
Oj. Det lät fjortit. Jaja. I alla fall så åker jag imorgon. Mitt i natten. Typ 8. Och sedan ska jag komma hem med världens träningsvärk på lördag. Om jag inte har hunnit skriva något då så gör jag nog det nästa söndag. Sedan ska jag bort igen, till min moster i skåne, till min mormor i skåne och sedan till Legoland tror jag. Och så får vi inte glömma farmor, suugh.. Jag blir trött redan. Jag är inte hemma i mitt fina hus förrän i augusti kanske. Ajaj. Men så går det när man har hela sommaren inbokad.
Idag har jag matat Annas katt, laddat min Mp3, fått rascha på alla jäkla shorts som inte passar mig och tillslut lyckas packa klart. Så jag är så förberedd man kan bli.
Jag kanske är lite förväntasfull ändå, eftersom det här inlägget är lika rörigt som mitt rum. Och det är inte lite, om man säger så.
Nej nu ska jag inte störa er mer. Måste packa ner det sista. You have it nice while i'm gone, ok? =)

Nya kläder vill aldrig hålla sig rena

Haha, vad klant jag är. Jag köpte ett nytt linne idag - gult, underbart långt & köpt på Monki - och eftersom den totala värmeböljan ÄNTLIGEN är här och det var skitvarmt i min andra tröja så lyckades jag göra ett snabbt ombyte mitt på en parkering vid Valhalla. Jag tror nästan inte någon såg min 2 sekunders långa rygg-blottning. Hoppas jag inte i alla fall.
Vad höll jag på att säga? Jo, just det, när jag hade bytt om så skulle vi gå och köpa glass... och gissa vad som hände då..? Nån slags kolaglass med ripplad chokladsås.. ajaj, och jag som tänkte ha linnet med mig till SportsCamp. Om jag lägger huvudet på sne och plutar med underläppen så sött jag kan kanske mamma skulle gå med på att tvätta det åt mig. Annars får jag hota med att springa utan tröja eftersom jag ändå inte har något snyggt och rent. Då ger hon sig nog.
På min vad-jag-är-i-akut-behov-av-inköpslista finns dock fortfarande kvar:
¤ Svarta Highheels/Ballerina
¤ En väska man inte skäms ögonen ur sig av när man använder den (Vilket är det enda jag har för tillfället. Jag fick sån panik för att jag hade sån ful väska att jag stoppade allting i Monki-påsen och gick omkring och bar på den hela dagen istället.)
¤ Ett par snygga shorts
¤ Solbrillor som inte ramlar av när man lutar sig framåt
¤ ...& en sjukt snygg sidenklänning i marint tema jag såg med sänkt pris på Rut m.fl. Jag funderade faktiskt på att köpa den till skolavslutningen, men så hittade jag ju min fantastiska svartaprickklänning istället så det fick vänta.

De senaste dagarna har jag kollat en massa Sims-musikvideor på YouTube, because syrran & jag håller på med en själv. Det är till en slajmig discolåt framförd av Hilary Duff, och låt mig säga... det var inte jag som valde. Men vi båda tänkte att göra en musikvideo till den skulle inte vara alltför svårt. Men så mycket pill det är! Varje scen måste vara helt rätt, ibland får jag göra tagningen 20 gånger för att få en acceptabel videosnutt på 3 sek. Den som sa att "filma med det Sims är lätt" är en FET LÖGNARE! Det kommer ta år att göra filmen klar.. suck. Ännu ett projekt. Jag får helt enkelt aldrig nog av jobbiga utmaningar.
När jag ändå var inne på YouTube råkade jag länka mig till en hemsk video om Ashley Tisdale & Zac Efron - ni vet, töntarna från High School Musical. Se hur alla DisneyChannel- tjejer klänger på Zac, jag mår illa. Det måste väl finnas andra killar i Hollywood?
Får se om jag lyckas fatta mig på hur man lägger upp i bloggen. Jag får väl kolla med Mona annars, hon har koll på det mesta. =) Annars kan ni alltid kolla den här länken om ni vill ha en sliskig video fast på näthinnan några månader: http://www.youtube.com/watch?v=NorvMfKfQQ0.

Och sen får ni ha det så bra och inte dö av värmeslag.

AJ jag har så ont i mitt skoskav!

Nu är Malin här och jag har ont i fötterna. Det får man nog av att gå 1 mil ända till Järntorget & tillbaka. Eller så var det dem 250 metrarna från Johannas till Malins hus. Att vi sedan hoppade studsmatta hjälpte säkert inte heller till. Jag gjorde.. Gissa tre gånger vilken volt bakåt jag gjorde som börjat på sal och slutar på o och inte är saldo, som Malin envisas med att det heter.
Lyssnar på Grymt-musikalens "soundtrack", och Malin är i badrummet och borstar tänderna. Snart ska vi sätta på en film men tills dess kan jag berätta lite vad jag har gjort idag till min hängivna skara fans som inte finns.
Jao, måndagen 30 juni började med att jag vaknade. Alldeles för tidigt enligt mig. Helst ska man hinna sova enda in på eftermiddagen. Men har man lillebror är det ju omöjligt. Jag tittade på lite hjärnlös humor på Disneychannel och suckade åt Hannah Montanas urlöjliga dubbade röst och överspända leende, samtidigt som jag busåt frukost i mammas säng. (Man skulle ju nästan kunna tro att jag gör mitt bästa för att irritera henne.)
Sen gick jag till Johanna och vi gick sedan vidare till Järntorget och åt inte en 33-kronors kanelbulle fast den verkade väldigt frestande. Och så var vi hemma hos Johanna och snackade och snackade och förlåt för att jag inte hinner ge er alla roliga detaljer på hur våra drömkillar ska se ut men jag ska se på film nu så jag kanske skriver sedan. Kanske. Antagligen inte.

Tankevulkan

Okay okay. Jag är den lataste, okreativaste människa du känner. Men jag har inte orkat skriva i bloggen, livet har gått upp och ner som det alltid gör och jag behöver ha det lite stilla för att jag ska orka skriva. Tidigare idag hade jag ett jättegräl med min mamma, fast vi har hållt sams i rekordlånga enånhalv vecka. Hon skulle hata mig om hon visste hur mycket jag smutskastar henne här. Men det kanske hon redan gör. Jag är inte så säker på henne. Finns det något ordspråk som säger "Om det är någon du aldrig vet allt om så är det den som står dig närmast" eller något i den stilen? Borde finnas i alla fall.
Aja, nu ska jag inte vara konstig. Eller ja, det kommer vi nog inte ifrån men jag ska inte vara klängig och klaga hela tiden. Mycket har varit skitbra den senaste veckan också, jag har gått omkring i ett lyckligt dis bara för att jag klarade den där volten. Det är sjukt vad stolt man kan vara över sig själv ibland. Och ändå ar det inget jättecoolt. Det var helt enkelt något nytt bara.

Tittade på en film för en timme sedan, som tur var ingen skräckfilm eftersom jag satt ensam i storarummet och resten av familjen sov, får då hade det varit läskigt. Jag är inget Big Fan av skräckfilmer, inget Fan alls faktiskt. In fact så hatar jag dem, de skrämmer upp en i månader utan anledning. Usch. Men den jag såg var ingen skräckis, utan en sliskig kärleks-B-film med JLO & han Matthew från "How to lose a guy in 10 days".. och Justin Chambers från Grey's som en halvsprättad italienare. Det pinsamma var - och jag skriver det här så alla har bevis om jag får för mig att förneka det - att jag nästan grät. Det är sant. Men det var antagligen inte på grund av filmen, utan på grund av allt annat. Men ändå. Undrar hur lågt man kan sjunka innan världen går under.
Sen ringde jag Malin och hade det mest välbehövliga samtal man kan ha. Fy. Det var nära på att jag grät igen, för hon lyssnar verkligen när jag pratar. Jag sprutade en vulkan av problem över henne och hon stod bara rak och tog emot dem. Bättre kompis får man leta efter. Vi bestämde en övernattning för imorgon, och det längtar jag verkligen efter. Det är ett under att vi fick in två lediga dygn i våra fullbokade kalendrar. Vill man verkligen så går det, tydligen. :)
Om jag skyndar mig nu att publisera så slipper den här visas på 30 juni, eftersom det bara är 8 minuter kvar till midnatt. Får fixa färg och sådant till texten senare. Just nu måste jag bara smälta dagen, och lägga mig och sova. Godnatt!

Skräcknovellen

Fy. Halv ett imorse. Kunde inte sova. Hade suttit uppe och skrivit på min skräcknovell, den är tre sidor lång nu och det finns till och med bitar jag gillar med den. Men hur smart är det att sitta och novella om döden när klockan slår tolv och gatulamporna släcks utanför? Vinden tjöt som sjutton igår, det måste ha varit den jag hört. Men ändå. Det var läskigt. Något ylade på undervåningen precis när jag bestämt mig för att lägga mig och sova. Något som inte lät som en vind.

Jag somnade tillslut. Tröttheten slog över rädslan.

Men jag måste ändå säga att man skiver en skräcknovell SJUKT mycket bättre när det är mörkt. Jag fick en sådan inspirationskick igår, började vid kvart i tio och satt sedan där i timmar och bara skrev. Jag älskar att skriva, och jag kan inte ens sätta fingret på vad som är så roligt. Det bara är det. Det är därför jag har en blogg så även om ingen läser så skriver jag just för att det är kul. Fast jag vet att vissa läser, som Mona, Frida, Linnea & Karin, och det är jag jättetacksam för. Det finns inget roligare, förutom då att skriva, än att kolla på era snälla kommentarer. Tack så mycket.

Men jag pausade en film jag såg på när en kompis ringde i morse, så jag ska gå och sätta på den igen nu. (Gissa vilken sorts film...? Det börjar med De och slutar på isni. ) Jag stör mig på mig själv. Så barnslig & förutsägbar man får vara. Men ni hade väl aldrig kunnat gissa att det är Ringaren i NotreDam jag tittar på va? Den har jag faktiskt aldrig sett, den verkade ganska tråkig även när jag satte i den i videon imorse men jag vill kolla på den ändå.

Självförtroende & mängder med glass

Sista inhandlandet av födelsedagspresenter är klart! Jag brände upp de sista pengarna idag på stan tillsammans med Lene (min.. hm.. i brist på bättre ord; gudmor. Ex-granne skulle också funka. Eller extramoster. Eller. Jag venne). Det blev bland annat en inbunden bok med vita sidor till mitt nya projekt; the book about ALLT you know. Ska bli riktigt kul. Ungefär tills halvvägs. Sedan kommer jag ångra mig och undra varför jag började. Det är tradition och ett halvår senare kommer jag ändå att vara skitstolt för att jag är klar. Har ni några förslag på vad den kan innehålla får ni gärna säga till. Har en del ideér by myself men jag vill gärna ha tips!
Lene bjöd mig på glass, och är det någon som seriöst tror att jag sa nej? Nej, just det, tre kulor blev det. Kokos-choklad, Daim & Blåbär. Jag är en mästare på knasiga kombinationer. Det har inte varit en vecka sedan solen tittade fram efter den bitande, host, kalla vintern som jag inte ätit glass. Man kan inte bli tjock av glass. I så fall hade jag varit "Du Är Vad Du Äter"s enda återfall. (Notera att jag inte skrev "Men jag är ju tjock också!" eftersom det är så fjortisaktigt. Jag har bestämt mig för att vara nöjd med mig själv, för vem kan gilla mig om inte jag gör det? Det borde inte ens vara varning för skryt på det. Alla borde vara nöjda med sig själv.)
Som den modenörd jag inte är ska jag inte besvära er med stora inlägg om vilka kläder som är trendiga och vilka som inte är det - tro mig, jag hade velat, men jag kan så gott som nada om mode. Fråga mig om musik istället så vet jag.
Julia håller på att tjata hål i huvudet på mig om att fortsätta med min Disneyland- Scrapbook (Som jag började med i... Mars...) & säger hon "Kom iiiiiiigen" en gång till så kommer mina öron förblöda. Men, försöker skriva så mycket jag kan nu under sommaren trots att jag kommer vara helt avskärd från civilisationen i Juli. Farmors land - döda mig. Vi ses!

Det finns ett ord för mig just nu och det stavas T-R-Ö-G

Jag är så sprängd i huvudet. Det blev ganska sent igår, 1 släkte jag och då var jag skittrött. Ändå fick jag mina 10 timmar sömn, eftersom jag vaknade 11. Jag älskar att sova, fast man blir så fruktansvärt trött dagen efter att man har sovit långt. Det är samma sak de dagar då man inte sover - plötsligt är man jättepigg och orkar allt. Jag fattar inte.
Åh vad segt det har varit. Varför har ingen ringt? Jag behövde något bättre att göra en att gå omkring i huset och spela Guitar Hero III & se på Star Wars 2 (Vic's ide. Vem annars? Han håller på att bygga ett imperium av Star Wars rymdskepp. Jag tror han är uppe i.. 7 stycken nu.)
Och så har jag läst en halv bok.
Och jag blev inte ens kidnappad av en hemlig arme som ville tvinga mig att prova glass och lära dem att gå på händer under tiden, så inte ens det skulle jag kunna skriva utan att ljuga för att göra detta inlägg liiite mer intressant.
Funderar på att starta ett nytt projekt. En stor tjock bok om allt. ALLT ska vara med i den. Allt kul i alla fall. Men den idéen kommer väl ändå sluta halvfärdig i graven, precis som så mycket annat av mina skapelser. Det enda jag har lyckats slutför är mitt 6 A4-papper stora kollage (Bilden åt sidan, yeahs, my superkollage) och det var ett prov på ren viljestyrka. Det tog det ett halvår.
Papp, Vic & Juli är och fiskar. Jag har inte riktigt hitta det roliga med att sticka krokar genom små oskyldiga fiskars mun så jag ville inte följa med.
Ah, väck mig, jag borde gå ut och springa. Träningsvärken ger sig snart, då är det dags att skapa ny.

Saltade volter

The SHIT is FINALLY OVER! Åh vad jag är stolt över mig själv. Med risk att låta jätteskrytig nu men; Ja, jag är stolt över mig.
Jag är stolt för att jag stod ut fast det kändes som om jag sjönk mot botten, jag är stolt för att jag lyckades vända bort det dumma från mig och bli positiv sista dagen, vilket gjorde så att jag presterade bättre idag än på de andra dagarna tillsammans. Jag gjorde mitt livs första salto idag! Stoltheten tränger sig igenom som stora strömmar vid munpartiet och jag går omkring med ett superfånigt leende. Den 19 Juni 2008, Felicias dagbok: Jag har gjort min första bakåtvolt! Helt otroligt vilken känsla man får när man klarar något nytt. Jag har aldrig provat knark och jag tänker inte göra det någonsin heller, men när de snackar om den där "kicken" så tror jag att jag förstår. Gud vad skönt, slipper man fundera mer på det. Bara ut och göra en bakåtvolt.
Jag är så trött så att jag kan dö. Imorgon vid midsommardansen i spöregnet kommer jag falla ihop och så får man tillkalla ambulans och föra en medvetslös flicka till sjukhuset och allt detdär. Snacka om spännande midsommarafton. Kan bli kul som omväxling till de vanliga sitta-vid-filten-äta-bulle-och-vägra-göra-bort-sig-vid-midsommarstången-dansen. Dessutom sa mamma att vi inte haft mer än en enda oregnig midsommar sedan 2000-talets början. Sorgligt, någon borde skicka upp en spark till den där vädergubben som sitter bland molnen och bestämmer väder. Kan han inte låta det vara uppehåll en ynka dag, så kan det spöregna resten av sommaren? (OBS! Det där menade jag inte!)
Imöra kommer Soffan. Jag ska tvinga henne att spela TP-Disneyverison med mig. Så blir alla glada. :D

Ett livsverk av träningsvärk

(Yeas, don't we love ordvitsar?)
Det är så mycket jag vill göra och så lite jag faktiskt orkar att göra. Varje dag efter träningen är det sjunka så djupt ner i soffan som det går och sen inte göra något annat på hela kvällen. Man är helt utpumpad, psykiskt och fysiskt. Fyskiskt för att ja - ni förstår väl att det går åt en herrans massa muskler för att hålla på och svänga runt hela kroppen i rotation - och psykiskt för all den viljestyrka som går åt för att inte bara ge upp och rusa ut ur hallen. För det är inget kul att träna när det går åt helvete. Det enda som jag gör som inte är totalt, fullständigt, utan undantag misslyckat är volterna. Rundat (rondat? vem bryr sig) har blivit mitt nya hatord. Jag har till och med gjort en sång som visar världen hur mycket jag hatar rundat, men den är nästan lika misslyckad som mina rundater så den är det ingen poäng med att återupprepa här. Airtrucken idag: Första rundaten gick bra, nästa helt okay, nästa dåligt, och sen blir det bara sämre. Fatta, JAG HATAR RUNDATER! Och tambling. Fyffn för tambling. Det ENDA man gör på tambling är RUNDATER!
Okey, nu ska jag leka superoptimist och plocka fram de saker som har varit bra med träningslägret:
♠ Nya vänner
♠ Fått mycket träning på volterna
♠ Tränat psyket & magmusklerna så att min mage är stenhård :D

..Och det allra bästa med dagträningslägret är att:
♠ Det är sista dagen imorgon!
7 j*pip*a timmar och sen ska jag inte ens göra en kullerbytta innan sommaren är slut.

Och nu till något mycket roligare ämne: Mina försenade födelsedagspresenter kom idag! Världens gigabautapaket kom i posten, med 2 böcker & en skiva och allt var till mig. Böckerna behövde jag verkligen, eftersom jag har läst ut allt som jag lånade till sommaren. Jag läser för jäkla snabbt! Det går inte att ha kvar ens den tjockaste bok mer än en vecka och det är skitstörigt. Man vill ju att böcker ska hålla länge, länge, länge. Bra böcker i alla fall. Som den jag fick; Peter Pan och Wendy. Åh, den historien är så underbar. Ett måste i alla sagohyllor. Dessutom fick jag en till bok och en skiva, Aladdin soundtrack ;D. Jag hade egentligen önskat mig filmen, eftersom den absolut fattas i vårt Disneybibliotek, men den finns serisöt inte att få tag i! Den har "utgått ur sortimentet för tillfället", som killen nere på TOYS sa när vi var där och frågade. Men den kommer väl in igen, och då blir jag den första att köpa den.
Lite långt inlägg kanske, men jag skrev ju inget igår så det blev mycket idag istället. Snart är det midsommar och då kommer Soffan & Bulf. Jag längtar verkligen efter att få frossa i jordgubbar, skoja med Sofia och vara

absolut

tränings

fri.

Nördens guide: Hur man blir ett failiure

Har redan skrivit det här på bilddagboken, men jag är så trött så jag klistrar bara in det här. Men usch, varför har jag bilddagboken? Jag HATAR bilddagboken. Den är så jävla falsk, in i minsta lilla <3. Palla. Som om vi inte redan är falska överallt annars. Måste vi vara det på nätet också? Jag försöker i alla fall vara ärlig på min blogg - hur många människor som än kommer att kalla mig tönt, eller se mig som en tönt eller behandla mig som en, så vet jag åtminstonde att det är jag hela vägen in.
Aja, så här skrev jag på den otroligt kuliga fjortissidan:

Idag har varit bajs. Jag är ett failiure, och jag vet inte ens vad det heter på svenska. Ännu mer fail. Jag failar i allt.

Idag har jag:

...Krossat en kruka
...Fått punka på cykeln
...Misslyckats med att göra handvolt
...Druckit en liter vatten
...Misslyckats med att göra volt
...Druckit tre glas saft
...Misslyckats med att vara optimistisk
...Ätit nästan ingenting
...Visat fuckyou till en kille
...Fått stanna mitt i nerförsbacke för att den (fult ord) väskan åkte av
...Misslyckats med att komma på vad failiure heter på svenska
...Fått utbrott på pappa

& dessutom hann jag inte ens se Skönheten få Odjuret imorse och nu vill Julia inte se klart den för hon ska ut och springa och jag orkar inte det eftersom jag har tränat i 7 timmar.

Ja, ni ser. Idag har verkligen varit bajs. Och jag måste dit imorgon. Bara för att visa världen hur ett äkta failiure ser ut.

Fjortis med gitarr & födelsedagstankar

Ett 20-tal personer har redan sagt det här, men jag vill ju inte vara sämre så jag säger: GRATTIS FELICIA 14 ÅR!

Yeah that's right. 14 år idag. Usch. Offentsiellt fjortis. Men jag känner på mig att 14 kommer bli en bra ålder. 13 sög, 12 var den bästa men jag ska kämpa för att göra fjortisåret ännu bättre. Det är ju trots allt vilka ingredienser man har som gör skillnad, så jag tänker slänga in det mesta av allt.

Till en början ska jag bli gitarrproffs. Det borde inte vara så svårt nu när jag äntligen har fått en riktig gitarr som inte låter som om någon har tappat ner hela besticklådan i den. Jag sitter faktiskt med den lutad mot knät nu. Det känns bra. Man kan nästan låtsas att man är en såndär überkreativ punker som sitter på sitt rum hela dagarna och kommer på nya låtar som slår stort världen över genom MySpace eller nått. Kul för mig då att den enda låt jag kan ordentligt är "Love Is All Around Me", där man bara behöver hålla reda på 4 ackord. Men jag blir bättre. Host.

Det var inte bara en gitarr som låg inslagen på min sängkant imorse, utan bland mina presenter fanns också:

●♥● Ett väldigt najsat bälte som passar perfekt till min skolavslutningsklänning (Som jag förresten har bildat en pakt mot. Dragkedjan surar som en sexåring. Jag och mamma pratar högt om att lämna tillbaka den i dens närhet så att den ska få skuldkänslor och skärpa sig.)

●♥● En popglad Jason Mraz skiva

●♥● Ett TP med Disneyfrågor (Kan det bli bättre? Hela familjen + Lene har spelat det hela kvällen. Det är bara inse - jag äger sönder resten av världen i Disneykunskap. Det var skitkul att sitta med ett brett flin på läpparna och viska "jag kan, jag kan!" medan de andra satt och tänkte så man nästan kunde höra det ut. Behöver jag tillägga att jag vann? Med lite hjälp av min lagkamrat Vic.)
●♥● 3 böcker om Scrapbooking. (Där är jag därimot inte något vidare bra. Men jag är kreativ och försöker, det är det viktigaste.)

+ en massa små lappar med löften om att resten av dina presenter kommer med posten. På en sån trevlig lapp stod det "Du får köpa Thomas Sabo smycken för 300 kronor."! Kunde inte blivit gladare. Det, plus de tre hundra-lapparna jag fick från släkt och sånna kan räcka till en del, även om det märket är fruktansvärt dyrt.

[Och min favorit, converseskon;]

Imorgon ska jag på dagläger till gymnastiken, från 9.00 till 17.00... Jag kommer antagligen vara så slut när jag kommer hem att det enda jag orkar är att grabba ett glas saft och sjunka ner i soffan, men jag får se om jag pallar att skriva någonting.

Förlåt, måste gå. Himlen gråter och jag måste ut och trösta den.

Una día lefto to my cumpleaños

Jag är snart döv. Anledningen? Ett ord: fotbollssäsong. Hela tjocka släkten sitter i storarummet och skriker som sjuka galningar när Sverige närmar sig målområdet. Soffbordet är laddat med EM-chips & öl, och jag och Julia skyndade oss att ställa fram svärburken som man får böta om man säger några av de fula orden. Den är halvfull redan. Jag är ett stort fan av den albaniska ligan, så jag sitter och mumlar "hoppas Albanien vinner, hoppas Albanien vinner". Hela min familj tycker att jag är knäpp. Man ska ju heja på Egypten.
Sommarlovet är finally here! Jag har redan gjort en massa roliga saker, som att röja, dammsuga och damma. Jag som ääälskar städning, livet kan inte bli bättre! (Märk väl ironin)
Jag råkade dygna i onsdags/torsdags. Lovar dig, det är svårt att somna om man ligger i ett rum fyllt av tjejer som gärna snarkar, pruttar eller sjunger i sömnen. Dessutom var det kallt på golvet och fast det finns så otroligt många andra ställen solen behövs på valde den att lysa mig rakt i ögonen.
Igår tog min kusin studenten. Vi var i skåne för att fira. Så. Nu vet ni det.
Och idag kom skånegänget till oss för att fira mig & Vic (i efterskott).
JUST DET, imorgon är det dagen då alla borde ta ledigt från jobbet och gå omkring i glada hattar som det står Grattis Felicia på, imorgon ska jag vakna till änglakör (usch. Det där lät ju bara för sliskigt) och bli överröst med presenter.
Yeah, IMORGON BLIR JAG 14!!!
Den som glömmer att säga grattis blir hemsökt av födelsedagsspöket. =)

Påesipoverkad

Vill egentligen skriva ett långt, underbart inlägg med rosa tuggummibubblor och prästkragar på kanten - fast jag egentligen tycker att dem luktar inget gott och dessutom är rosor mycket finare men jag vill ändå har prästkragar (förlåt, jag är poesipåverkad och klockan är precis den tid det brukar vara när som mest flummiga ord som kladdas ut) - om den lyckade o.sovaöverandet (för ingen sov ju, direkt) men min kusin tar studenten imorgon och det väntar en 3 timmars bilresa imorgon så om någon i min familj ska orka med mig måste jag sova nu. Tyvärr.

Sommarlovets första dag

Hej hej!
Kunde inte någon sparkat in sommarlovet med lite fint väder? Igår blåste det så mycket att man fick flytta Beachfestivalen till skolan istället, med mekanisk tjur och sumobrottning och allt. Det var säkert på grund av att vi inte var vid stranden som jag bara klarade 8 sekunder på tjuren. Jag är för övrigt stolt ägare till ett diplom för nytt bottenrekord. Så himla bra är jag.
Vad mycket folk det var igår! Mest från 7:an, men en hel del från 8:an också. Plötsligt dök det upp ett ansikte man kände igen så då var man såklart tvungen att prata lite med den. Tom sprang på mig ett antal gånger, och varje gång skrämde han skiten ur mig. Påvelund är väldigt måna om att festerna de har inte ska innehålla någon alkohol, så dem hade fixat ett pris som man kunde vinna om inte grejen man skulle blåsa i visade något spår på sprit, & jag var nykter vid båda blåsningarna (Vilket Malin inte trodde på, eftersom jag & Florence höll på att slåss med varandra och retas som sexåringar.)

Idag är det första dagen på sommarlovet! Jag sitter här och funderar på om det är smart att äta pizza till frukost. Jag har kommit fram till att: det är det inte. Så då måste jag självklart göra det.
Jag vaknade halv tolv och sedan dess har jag städat mitt rum. Nu är det bara resten av huset kvar att städa, eftersom det måste vara "skinande rent för dina gäster ikväll", som mamma säger. Några av mina närmaste kommer för att sova över, så jag hoppas att vi kommer ha det väldigt mysigt. Men jag tror ändå inte de bryr sig om någon annan del av huset är städat än storarummet, eftersom det är det enda stället vi får i 6 madrasser på.
Appropå det jag skrev för något inlägg sen; jag har tagit hand om det. Inte på det sättet jag först trodde att jag skulle göra kanske, men det kommer bli bra nu. Igår trillade hela historien ur mig för den enda som var i närheten, vilket var Papps, och då förstod jag att - om jag ska ändra något måste jag börja med mig. Så det gör jag.

Tack för att ni läser. Den här gången blev det snurrigt, det gör inget om ni inte fattar men fråga gärna!

Jag har så lite tid kvar att vara 7:a

Såå.
Inte ens en hel dag kvar. Några få timmar i skolan i morgon och sen börjar det. SOMMARLOVET ÄR HÄR! Jag kan knappt fata att det har gått så snabbt. Nyss var det ju jullov. Nyligen slutade jag sexan. Det känns faktiskt inte som att det var lång tid sen alls som jag var på besök i förskoleklassen, nervös och skräckslagen över att få börja skolan. Det är nästan som om det var bara något ögonblick sedan, ett väldigt långt ögonblick, världen hann snurra några varv extra medan man blundade. Man hinner inte riktigt med. Finns det ingen nödbroms?
Nu lät jag som en tant, eller värre; en gammal gubbe. Gamla gubbar gnäller så mycket hela tiden och ska alltid hålla fast vid att på min tid var minsann allt bättre. (Tro mig, jag vet vad jag pratar om. Min egen farsa är i wannabe gubbåldern och är beroende av 70-talet. Ni ska se det där nostalgiska han får i ögonen när han lyssnar på sina gamla skivor, suck...)
Trots allt är han världens bästa pappa. Ibland har man tur.
Idag var hela lilla 7E, som snart ska bli 8E, på Majvallen av någon underlig anledning som ingen förstår, och spelade brännboll & fotboll (Hm, jo, min sträckning i lårmuskeln var på plats igen, host.). Vi slutade redan 1 så sedan dess har jag varit hemma & lyssnat på musik, sett på Mean Girls & stört folk genom att skriva i min blogg. Egentligen ska jag städa huset eftersom några kompisar kommer över för att fira min födelsedag på onsdag, men seriöst - vem orkar? Det blir ju ändå bara skitigt igen och då får man städa igen tills det blir ett nytt lager damm på alla möbler och man får börja om på nytt. Det är en Ond, Ond cirkel.
Nänuni, nu ska jag greja med min absolut käraste ägodel. Massa nygamla låtar gjorda av Duran Duran ploppade plötsligt upp i mitt musikbibliotek och det vore skam att inte använda dem, eller hur? ;D

Söndagssyndrom

Jag har funderat lite - jo det är sant, jag har använt huvudet till mer än en samlingslokal för damm. Mina smarta funderingar började när jag kollade igenom vad andra människor har åstakommit på den här sidan. De flesta andra tonårstjejers bloggar innehåller allt de har gjort på dagarna, vilka kompisar dem har varit med och lovord om hur kul det var att skvätta ner den där tanten. Dessutom heter de saker som "My life" eller "Livet enligt Samanta" eller "MemyImemy...".
Mainstreamdikter på engelska är också populärt.
Allting är så indränkt i socker. Verkligheten smakar inte så. I verkligheten finns det stora jävla problem som svider & sticks & sparkar en i magen. Men dem finns inte med i bloggar, eller hur?
Är inte på så bra humör, som ni märker. Har ett sånt där problem, ett sånt där problem som man ler sig igenom varje dag och som ingen fattar för att det är för stort och tungt. Jag hatar att gråta, men ändå blev mina kinder kalla och blöta när jag stod inne i garaget idag och plötsligt brast det.
Jag måste ta hand om det. Första nästa tillfälle ska jag ta hand om det, göra allting bättre. Förändringar kommer inte av sig själv, jag har varit naiv nog att tro det länge nog nu. Så, dags att samla ihop sig i ett djupt andetag, ställa sig på raka ben & face the problem. Hoppas ni på mig?

Tack för allt stöd och uppmuntran jag får av er här i bloggen. Det är så otroligt kul att se att någon läser en blogg som jag bara tänkte skriva på skoj för mig själv. Det är trots allt mitt liv ni får titta på, och alla har väl nog med sitt eget liv? Tack igen i alla fall. Det betyder mycket.

Man kan lära sig saker utanför skolan, sådeså!

Hej igen.
Puuh. Jag är andfådd. Varför sa jag klockan 10? Jag måste vara dum i huvudet på riktigt.

Idag har jag lärt mig att...
1. ..det kostar jäkligt mycket att skicka massa SMS hela dagen.
(Jag har nog aldrig använt mobilen så mycket som idag. Först ringde jag Fanny runt 50 gånger för att få reda på hur & när & var vi skulle träffas, sen började två personer SMSa med mig, och så ringde mamma X antal ggr, Fanny/jag tappade bort hennes mobil så vi fick ringa till den ett tag också, och innan jag kommer hem ringer Jennie för att fråga om jag vill vara med på vattenkrig, och dessutom får jag några trevliga SMS från Karin vilket leder till ett 27 minuter långt samtal. Hur klarade människor sig utan mobil?)
2. ...det gör ont att springa i FlipFlops i nerförsbacke.
(Därav andfåddet. Alltförsent kom jag på att jag hade lovat att vara hemma från Gloria & hennes vattenkrig klockan 10 så det blev springa sista biten. Aj. FlipFlops är onda.)
3. ... man KAN faktiskt äta för mycket socker.
(Och tandkrämen är spårlöst försvunnen! Det kommer bli löständer för mig innan jag fyller 14.)

Så, dags att gå och lägga mig - fast jag kommer ju ändå inte somna förrän tolv. Så fånigt. Sova som är så härligt. Jaja, jag somnar i alla fall inte fortare av att sitta här.

Smoking Hot på Liseberg

Liseberg är VARMT! Kolerado har inte ens vett att stänka ner en ordentligt och Flumride blöter bara ner väskor nu för tiden så inte ens lite svalka får man. Jag fick köpa en stor glass och dessutom tigga dricka från Fanny och hennes kompisar från Lindesberg för att inte dö av värmeslag. Jag har satt sprätt på massa pengar också. Glass, kaninöron & lotteri är ett måste när man är på Liseberg, även om jag helst hade hoppat över hamburgaren. McDonalds är inte min grej, usch. Jag tröttnade på han gubben med spökvitt ansikte och röd näsa redan för flera år sedan, men de har fortsatt att skicka ut "Gratis glass i maj" & "Som grattis på födelsedagen får du en värdemeny!" ändå.
På tal om grattis och tårta och sånt så fyller jag år om en vecka! Nästa söndag, då jävlar. Hoppas det blir bättre än förra året. Det enda roliga som hände när jag fyllde 13 var att Amanda Bynes snubblade över sina egna fötter i Temptiation Island eller vad den nu heter, och att ett gäng från min skola gick förbi mitt hus så jag lyckades smita från middagen. Jag sprang ut utan skor, och det är ingen bra ide när man ska gå ut i hamnen. Mina fötter såg ut som rester från en slaktarbutik (ursäkta uttrycket, men ni behövde något att associera till) när jag kom in igen, men jag hade åtminstonde fått träffa någon annan än min familj den dagen. Förlåt, nu låter jag pessimistisk, klart jag älskar min familj men ibland kan man bli väldigt trött på dem. Sommrarna är värst. Två veckor i samma hus och vi går varandra på nerverna, tro mig. Du vill inte vara med i ett av våra familjebråk, det säger jag bara! Tur då att jag ska tillbringa en del av sommaren hos kompisar & på läger då. Då hinner man sakna dem innan man träffar dem igen.
Jag köpte en UNDERBAR klänning igår, så nu blir dem som inte har något att ha på sig på skolavslutningen avundsjuka. Den är svart med vita prickar och den går in i midjan och ut sen i kjolen och så är det ett skärp till och jag är absolut sämst på att förklara. Men fin var den, och jag kommer ju ha på mig den på skolavslutningen så ni får se då.
Nu måste jag sluta, ska till någon - Gloria - och blöta ner alla mina kläder och ha kul med vattenpistoler och frysa ihjäl så jag kanske skriver nått sen. Om jag har någon känsel i fingrarna. Ses!

Intresseklubben sprängs av överbelastning!

Håller på att ladda Mp3:n, så jag passar på att skriva lite i min blogg. Sen hade jag tänkt att spela Sims. Jag är på dåligt humör och man mår alltid bättre av att ha ihjäl några dataspelsgubbar. Det är svårt att skriva varje dag här. I början gör man det, sen blir det mer och mer sällan. Som sagt, inget speciellt händer och dessutom har jag varit sur som en omogen citron hela dagen och fick närapå ett raseriutbrott när jag inte hittade blocket jag hade skrivit om Disneylands-resan i. Men när jag väl hittade det orkade jag ändå inte göra något med det. Knäpp jag är.
Idag hade vi föreningsdag. Det är inte många normala lektioner nu i slutet av terminen (1 skoldag kvar, 3 om man räknar med utflykt + skolavslutning!) så istället är man ute ungefär hela tiden. Jag blir så fruktansvärt seg i solen, varm på hela kroppen och degig i hövet så det knappt går att få fram ett enda vettigt ord.
I alla fall, jag och Malin och Floper var för sega när det gällde först till kvarn på de bästa aktiviteterna till föreningsdagen, så det enda som fanns kvar när vi kom var Inlines & Shaolin - och "kyrka", men då tar man ju hellre livet av sig så man får träffa Gud personligen. Men med vår vanliga tur ringde de som skulle ha hand om inlinesen och canclade det i sista sekund så istället blev det åka till slottskogen och spela fotboll. Jag funderade allvarligt på att fejka en knäskada, men blev stoppad av Alex som sa att det var bättre att få en sträckning på lårmuskeln.
Vi tog oss dit, satt i solen och åt bullar & tittade på några killar i 8:an som körde fotboll och frisbee. Shaolinen var inställd på eftermiddagen, vilket jag tyckte var bra eftersom jag inte hade någon lust att köra kinesisk kampsports-dans-grej, och Florence och Malin och jag gick hem till Malin och hoppade studsmatta. Visst hoppar intressesmurfarna nu?
Sen duschade jag, fick spel på att blocket var försvunnet, åt middag och vem bryr sig.

Stalker

Klockan 16.45 - ingenting. En kvart senare - ingenting. Men när kläderna var på till genrepet satte spökena i magen igång. De bråkade och hade slagsmål därinne fast man visste att det inte var något farligt alls. Vi hade inte ens repliker som vi behövde komma ihåg så egentligen skulle det vara lugnt men ändå - de fanns där.
Som tur är gick det bra. Inga pinsamma långa tystnader, inget snubblande rakt över scen, inget nervöst sammanbrott, inte ens för Sarahs del. Eller det beror på - räknas att falla ihop på scenen som ett sammanbrott? (Okay då, det stod i manus.)
Jag så gott som somnade i solen idag. Det var så härligt väder och jag hade en läskflaska och en bok och inga läxor och hela världen stod still och det var så underbart. Inte konstigt att man somnar då. Mitt ansikte var helt rött när jag kom in.
Dessutom blev jag förföljd av två killar idag. De satte sig bredvid mig på bussen och snackade med mig! Aldrig varit med om värre. Två okända killar som kommer fram och.. okay, de var inte okända. En av de går i Neas och Karins klass och en gick i min parallellklass förut och delar ett av mitt livs pinsammaste ögonblick.
Det var pinsamt bara för att han var där.
Aja, det blir inge bra idag och dessutom mår jag inte bra så dethär får räcka tills vidare. Ha det bra!

Våldtäktsman vid Påvelund?

Igår:
Johanna ringde och undrade om jag ville hänga med henne och Sofia ut lite. Det ville jag gärna, och när jag träffade Johanna på vår vanliga mötesplats för att ta sällskap till Sofia passade jag på att ge henne skoltröjan som Kicki hade slängt åt mig tidigare i skolan.
Vi började gå upp mot käringberget. När vi var framme där Sofia bodde på ett ungefär kom Johanna på att hon hade glömt både mobil och vart Sofia bodde.. Så jag förslog att vi skulle skrika hennes namn tills någon granne stack ut sitt huvud genom fönstret och lovade att visa var hon bodde bara vi höll tyst, men innan vi ens hunnit bli hesa på riktigt kommer Sofia gående nerför gatan.
Vad gör man när Gården har sommarstängt och fulla 18-åringar som just tagit studenten låg spynde längst vägarna vi ville gå på? Jag parkerade mig på en gunga vid lillversionen av vår skola och sen satt vi och pratade där i runt en timme. Som tur är är det omöjligt för oss att hålla munnen stängd, så någon obehagligt tyst paus för öronen blev det inte.
På väg hemmåt stannade en man på kryckor oss. Han hade en påse i handen som det stack upp en spritflaska ur. Varningsklockor ringde direkt, men han frågade bara om vi kunde hjälpa honom att bära flaskan upp till hans hus eftersom det var svårt att gå på kryckor så det verkade ganska riskfritt. Vi sa att 'visst, det kunde vi göra', med en smart plan om att springa åt var sitt håll om han var en sån där läskig våldtäcktsman.
"Tar ni studenten nu snart eller?" frågade han. Jag hade då gärna låtit honom tro det, men Johanna började fnissa och då kunde jag inte heller hålla mig. Dessutom gick ju både Sofia och Johanna omkring med Nya Påvelund skrivet rakt över sina tröjor. Killen fick syn på det.
"Har ni Jojje?" var det första han frågade. Varenda person jag träffat som vet något om påvelund frågar Har ni Jojje?. Jojje har funnits på skolan längre än... Lika länge som skolan har funnits, nästan. Jag vet inte. Jag var ju inte född på den tiden. =)
Vi lämnade påsen utanför hans hus och han erbjöd oss 100 kr för besväret. Man kan ju allvarligt inte behöva pengar för att bära en grej några meter, så vi tackade nej. Saints är vi.

Idag har jag inte gjort något alls. Seriöst. Jag har drivit runt huset i pjamas tills lunch och sen har jag suttit framför datorn eller tittat på MTV. Jag säger ju det, mitt liv är inget roligt att blogga om. Men jag gör det ändå.

Sömnbrist

Det känns som om någon målat dimma framför mina ögon. Hela dagen har varit luddig på något sätt, jag kommer knappt ihåg vad jag gjort. Det var något med biologiprov, och något om skoltröjor men jag vet inte vad som hände sen.
Fråga mig inte hur det gick på biologin, det gick så dåligt så jag skäms ihjäl mig. Men Jojje frågar konstigt! Ingen hade läst på om celldelning, eftersom det var fotosyntes vi hade. Ja, jag vet inte. Jag orkar inte bry mig. Och skoltröjan är varm och alldeles för stor. Men då riskerar jag inte att växa ur den i alla fall.
Trött är jag. Somna 12 igår (inatt?) och sov bara 7 timmar, vilket är alldeles för lite för mig. Men det är svårt att slita sig när man sitter och chattar.
Jag kanske skulle dra ut med några kompisar senare. Beror på om jag lyckas slita mig från draken.

Ha det gôtt och sov sôtt.

"Slå er ner annars slår vi ner er"

Jag är sjukligt trött på biologi! Vem kom på att man skulle lära sig om mångfotingars parningsystem eller hur pollenkorn sprids i vinden? Jag var lyckligt ovetande innan jag visste det. Seriöst, NÄR ska jag ha nytta av det? Neva.
Idag har det inte hänt något intressant. Jag börjar bli fundersam på att skriva vad man har gjort varje dag i bloggen. Vem orkar läsa inlägg som det står "Hej. Idag läste jag en bok." eller "Min hund var besvärlig när vi var ute och gick idag". Akta intresseklubben, den är får inte plats med för mycket onödig information.
Men ja, eftersom mitt liv inte är någon snuskig kärleksroman eller spännande deckare så får det här duga. Tills jag har lärt mig att ljuga ihop mina händelser lite bättre.
Ja, onödig information var det... Idag försökte jag lära killarna i min klass hur man sjöng SingStar. Fast det slutade med att jag skåpade ut dem så totalt att dem skyllde på nybörjartur. Inte kunde dem veta att jag fick spelet i juklapp förrförra julen och har spelat oavbrutet sen dess. Jag kan inte sjunga, men om det är något jag är bra på så är det singstar*.
Nu vet jag inte riktigt vad jag skriver för ögonlocken faller ihop varannan sekund. Låt oss hoppas att jag hittar på något rolig man kan skriva om till i morgon annars får jag väl börja dikta ihop en historia om hur jag hoppar BungyJump från en klippa, med en Vildsint Mördande Bambatant i hälarna.

Kulturella Kuligheter (?)

Det har hänt mycket idag, så var beredda på ett långt inlägg.
Jaja, jag börjar väl direkt.
Skolan fick för sig att vara lite kulturell och bestämde sig för att ha en kulturdag idag, vilket jag tycker var en bra ide. Inga lektioner på hela dagen, lunch i solskenet på skolgården & 2 timmar bara gå omkring och lyssna på musik från olika band. Egentligen borde de göra varje dag till en kulturdag. Då hade eleverna varit glada i alla fall.
Schema över dagen:
8.30: Überflummig teaterföreställning i bamba. Med risk för att låta töntigt eftersom man är programerad att automatiskt ogilla alla pjäser man får se med skolan, men jag tyckte den var helt okay. Jag skrattade flera gånger, och jag skäms inte för att säga att skådespelet var bra.
10.00 (eller någonstans där): Man blev helt full i skratt när Anita sa att vi skulle gå och lyssna på "Kyrkans Bananer", eller som hon säger på brittisk engelska eftersom vi är språkklass; "Church Bananas" [Säg bananas med riktiga a:n, så får ni höra hur otroligt coolt det låter...]. Hur konstigt det än kan låta var det kul. Jag menar - vem gillar inte att smaka om det är någon skillnad på KRAV-odlade/vanliga chips och maränger? Det handlade om Fairtrade, om bra löner till sådana som odlar bananer och kaffe och kakao bland annat. Man var så gott som mätt när det var dags att gå till gympasalen för att kolla på Let's Dance.
12.00?: Let's Dance då. Jag är så långt ifrån dansare man kan vara. När nån förklarar hur man ska köra chachastegen åt höger går jag automatiskt åt vänter istället. Kinderägg.
12.15: Kön till lunchen var enorm - och den gick inte ens frammåt! Påvelundarna blir som galna när det vankas pizza & Festis. De skulle gå över sin egen mors lik för att få komma före i kön. Efter antal brutna revben (jag skojar!) fick Gunlög greppa en megafon och fixa någon slags ordning.
Det stod en scen mitt på skolgården just dagen till ära och några band slog lite på sina gitarrer och skrek något om "IT'S RAINING BLOOD TONIGHT OOHOH.." i mikrofonen. Värst var ett deathmetalband, inga namn nämnda, som totalt gick in för att höras mest. De lät som förrymda orch-statister från Sagan om Ringen-filmerna. De har spelat på Jamkvällar och julfester förut, och jag vill bara säga: Man tröttnar snabbt. Inget illa ment. Jo förresten, jag pallar inte att vara snäll mot dem som gör mig döv i flera veckor efter deras uppträdande. Det är helt enkelt inte min typ av musik.
En jätteduktig tjej från nian spelade en egen låt på akustisk gitarr och sen var det de små pojkarna i 7Ks tur. Vilket stöd de hade från publiken! Det spelade ingen roll att de körde Lilla snigel, alla älskade dem ändå. Fast jag höll ju på att få kramper i magen av allt skratt.

Jag och Malin rörde oss hemåt till mig och satt på gräsmattan med ett paket Ben&Jerry's och två skedar på lagom avstånd. Egentligen skulle vi plugga, och det gjorde vi också, men det tog tid. 4 sidor biologi på enånhalv timme, liksom Wohoa, akta så att vi inte blir omkullsprungna av sengångarna! Jag blev solbränd. Inte så konstigt när man ligger i bikinitopp och shorts. Men och, man kanske borde variera sig istället för att vara kritvit hela året.
Malin behövde gå hem vid 5 och resten av familjen skulle på Julias klassfest så jag ringde Johanna och kollade om hon hade lust att barnvakta mig en stund. Vi gick ut med hennes hund, och pratade. Sen gick vi hem till henne, och pratade. Sen fikade vi, medan vi pratade. Det fanns liksom inget stopp. Vi pratade oavbrutet i 2 timmar och jag skulle lätt kunna fortsätta.

Sen kom jag hem efter den underbara dagen och mamma förstör allt. Hon gnällde på mig för att jag kom hem en kvart försent och sen fick hon närmast ett uttbrott för att det låg smulor i hennes säng. Varför i hela världen skulle jag käka i hennes säng? Peta inte in en eldgaffel i en sovande drakes ögon. Men hon trodde mig inte när jag sa att jag inte hade gjort något. Jag vill få RÅCAMP men jag vill inte förstöra den här underbara dagen. Sånt får vänta tills imorgon. Sen finns det tid för raseriuttbrott.