måndag 28 juli 2008

Erfaren turist i Sverige

Nu får det väl ändå vara slut med resande för flera månader frammåt!
Jag har varit hos min moster, mormor, legoland med mera och mera och mera, fortsätter i oändlighet. Känns det som i alla fall. Idag kom jag hem från hemska Smålands-/underbara Jönköpings- äventyret, jodå, jag ska berätta lite kort för ingen orkar väl ändå läsa i den här värmen.

I.. tisdags måste de ha varit lastade vi in hela familjen minus mamma i bilen och satte oss fyra timmar i bilen upp till världens minsta pyttelilla håla järnforsen. Det är till och med överskattat att kalla den håla. Säg.. låda? Eller.. Äsch, tänkt dig avståndet mellan dina ögon. Dela det på tiotusen och voíla; du får storleken på järnforsen! Fattar alla varför jag klagar eller behövs det en till jämnförelse? (för jag har en jättebra; järnforsen är hälften av hälften så stort som det är mellan lill-tån och ringfingers-äsch-tån.)

Jaja, vi var där, det hände inget, vi åkte därifrån och då började det hända saker. Bilen åkte och lämnade oss hos Maria, mammas bästa kompis som bor i Jönköping. Hon bor i en underbar lägenhet på 7:de våningen med stadsutsikt (Och det, tro mig, är tjockt bättre än havsutsikt, i alla fall för mig. Jag har havsutsikt från mitt fönster och det ska jag säga, så där fruktansvärt spännande är det inte.)
Så så fort vi kom dit slängde vi bara upp resväskorna och gick ut och gjorde Jönköping. Det är ganska litet, borde man ju tycka, men jag tycker ändå att det har en charm som inte Götet har. Om jag någon gång slutar lovprisa min hemstad så kanske det är dit jag flyttar.

Inne på Gina Tricot var det storREA, men allt jag köpte var en blå, halvöppen tröja (50 spänn, inte fy skam). På JC fanns också en najsad kofta-någonting som jag också köpte. Och till sist, fast Pappa och Julia och Viggo var så trötta på mig och bara ville gå därifrån, hittade jag äntligen ett par ballerina. Fred Perry, nedsatt från 500:- till 240:- ! :D Så, allt på min "Summer Shopping List" är avprickat! (Som jag skrev om.. för länge sedan. Ska kolla vad inlägget hette.)
Sedan hade vi två gosiga dagar med Maria och hennes dotter Filippa. Vi gjorde en utflykt till Gränna och tog med oss vagnslaster med polkagrisar. Hela den lilla staden luktade polkagris, gatorna var målade i rött och vitt och varje lyktstolpe var formad som en polkagris.. okay, jag överdriver liite.

lördag 19 juli 2008

Dont read my dairy. Its stupid

Skulle jag skriva varje dag, har jag sagt det någon gång? Hoho, där lurade jag bara migsjälv. Ofta att jag, som är vimsigast i världen, skulle klara det. Dessutom har jag varit i Danmark 4 dagar och hos min moster i 2 så jag har inte haft möjlighet att skriva, vilket betyder att ni inte fick reda på vad som hände resten av lägret. Nu är klockan halv innan mittinatten, så det kanske inte är läge att dra igång något stort, men imorgon ska jag berätta vidare om mitt äventyr bland träningslokaler och svettiga gympaskor.
2 veckor har gått sedan jag åkte dit, 2 hela veckor!? Det är sjukt. Vad gör jag med mitt liv, det här går ju alldeles för snabbt! Och nu är det bara några dagar kvar till årets höjdpunktshost. Snälla snälla låt det inte bli lika hemskt som jag säger att det kommer bli. Då kommer jag inte överleva.
(Yes, they call me dramaqueen)
Men ha det.

söndag 13 juli 2008

Sportscamp, Dag 3

Sovmorgon!! Klockan ringer inte förrän kvart i 8. Men det är dock en liten tröst när nästa sport vi ska prova på är Dans. Någon som minns vad jag sa om mig + dans? Inget bra förhållande. Dansen gillar itne mig och jag gillar inte dansen.
Och herre jävlar vad snabbt allt går. Tränaren går fram tre steg, visar snabbt och förväntar sig sedan att vi ska kunna göra samma rörelse i 3x hastighet. Haha, säger jag bara. Tränaren, (som heter Elin eller Lisa eller Kalle eller någonting, låt oss bara kalla henne tränarn), berättar sedan om Battling som är en alternativ sysselsättning istället för att slåss för gäng i USA, och låter oss sätta ihop en snabb koreografi på 3 minuter. Ibland är det tur att vi har Ludde. Hans rundat-salto gör att vi andra inte behöver göra annat än gå lite i takt till musiken, vi battlar sönder dem andra ändå.
Småsvettiga och glada går vi ut från danslokalen och fördriver tiden med att hoppa studsmatta innan den enligt mig alldeles för tidiga lunchen vid 12. Jag har faktiskt ingen aning om vad vi håller på med när ledarna säger till oss att vi ska ställa upp oss i Himmelstalundshallen för ett schnyggt gruppfoto med Multitröjorna på. Om jag blev bra på den bilden så kommer jag att springa naken i matsalen - så troligt är det att det händer.
Mathilda, jag och Linnea flummar sönder på väg till Rullstolsbasketen. Eller ja, vi flummar sönder vartän vi är på väg. Det är naturligt när man är 14 (eller i Mat's fall; nästan 13) och inte bryr sig ett skit om världen utanför. Fler borde prova. Man får sådana jäkla magmuskler av att skratta.
I alla fall så får vi prova något som vi körde förra året också: Rullstolsbasket. Först så verkar det ju inte som någon utmaning alls men när vi har spelat en match får till och men Torkel erkänna att personer med funktionshinder har ordentliga armmuskler.
Vi spelade brottning också, men det väljer jag att hoppa över att berätta mer om. Det finns helt enkelt inget intressant att berätta, inte ens om den sura Sidekicken som vi kallade Tarzan eller Mathildas vägran att låta mig brotta ner henne.
Vi har knappt hunnit hämta oss från brottningen innan ledarna trycker varsin handboll i våra händer.

Felicia:
- Vilken konstig handboll dem där borta spelar.
(Tittar mot andra sidan planen)
Tyst några sekunder.
- Nejmen det där är ju basket!
The return of the kinderägg... O.o
H är ungefär överallt. Mathilda och Linnea får ha med sig extra insulin om de ska kunna titta på honom, så söt är han. Det är nästan så att jag också får diabetes.

lördag 12 juli 2008

Sportscamp, Dag 2

Sa jag att det var jobbigt att vakna halv 7 en dag? Här vaknar vi halv 7.. alla dagar. Det som står på Marias - Stockholmsbruden som jag tillsammans med 10 andra delar rummet med - pyjamaströja stämmer verkligen in på mig: I Dont Do Mornings! Vilket slöseri med tid egentligen... följande timme går vi ändå bara omkring och drar tills Innebandyn börjar. Okay, nu kan allt ha blivit lite confusing. Får nog förklara.
Sports Camp är ett sportläger... hörs ju nästan på namnet... Och på Sports Camp kan man välja olika sporter att delta i. Förra året gick jag och Linnea Gymnastik och det var där vi träffade Mathilda. Men när vi i år försökte fixa in oss på gympan var det fullt, så det fick bli Multi i stället. Multi är då en blandning av allt, provapåsporter helt enkelt.
Kristall? Bra. Så då var det alltså Innebandy vi skulle göra. Hmm.. Inga kommentarer. Jag överlevde i alla fall. Sen hände något mer och så lalla vi runt lite och bläh jag orkar inte berätta mer för det hände ändå inget kul förrän det var dags att prova på Gymnastik :D. Tränarna var samma som förra året, förutom att de hade bytt Krille-Måns mot en Åke (som egentligen hette Joakim, men vi bestämde oss för att han sa Åke när han presenterades sig så det fick bli det), så allt var frid och fröjd. Fast lite surt var det att vi hade varit bäst om inte vi hade haft Ludde (egentligen Henrik. Vi har en thing för att döpa om folk.) som är elitgymnast i gruppen. Kul att komma där med sina misslyckade handvolter när killen bredvid kör dubbelflickis-salto på teamtrack. Men förutom det var det roligt.
Någongång vid kvällsmålet fick jag syn på Han. På andra sidan matsalen sitter Den Snyggaste Killen jag någonsin sett. Allt på honom är perfekt. Han är lång, brunögd och brun hy som passar perfekt till det blekta håret med de mörkare rötterna som skulle sett löjligt ut på någon annan men på honom bara var perfekt. Eftersom vi inte ens visste hans namn kunde vi inte ändra på det så det blev kort och gott H - som i killen med stort H. Först senare kom vi på att det kunde stå för Hot också...
Den natten var det 12 tjejer och 2 killar inne på rummet: Ludde och André hade tillfälligt flyttat in och gjorde sitt bästa för att underhålla alla med snuskiga filmsnuttar från Jackass på bred skånska så att ingen förstod vad de sa. Jag bad om någon som kunde fixa subtitles på dem, men jag tvivlar på att jag ens hade fattat om någon dubbat. Somnade gjorde vi vid 11 efter förmaningar om att "om man fortsätter prata i 3 minuter får man gå upp tidigare 3 gånger den tiden man pratar..". Rädda om vår skönhetssömn somnade vi och började drömma om H...

Sportscamp, Dag 1

Pappa ställer klockan på halv 7. Vilka gissar på att jag klev upp glad som en lärka? När jag vaknade den morgonen tänkte jag bara "Vad är det jag har gett mig in på?". Det va knappt så att jag längtade. Men jag masade mig upp, åt en äcklig tallrik gröt och flängde runt i huset som en överspänd hoppräka, letandes efter skor och ritblock och andra sista-minuten-grejer. Jag lyckas dessutom tappa bort Annas hemnyckel som jag har fått ansvara för eftersom jag ska passa hennes katt medans hon är i nånstans. Alla är lagom glada på mig.
Som alla säkert redan gissat kom vi iväg till slut, och hämtade upp Linnea på vägen. Bilresan gick bra, vi sjöng i bilen och skrattade tills vi skrek och allt, förutom vädret som var grått grått grått, var perfekt. Men vid lunchdags sket det sig. Pappas/min smarta ide om att ha nudlar i termos slutade i kaos - 90 graders kokhett vatten strömmade över knät på mig och jag grät som en sexåring (mest av chocken, men det ska jag säga: det gjorde jävligt ont.). När Sports Camp- skyltar börjar synas och vi kommer in på området har jag fått hudsalva mot flagning på brännsåret och pappa raggar upp lite kylbalsam av en av ledarna, så tillslut slutar det svida.
Logimentet vi ska bo på är fint, lite millitärvarning kanske, och ledarna verkar schyssta. Mathilda och jag fixar världsrekordet i Största Omfamning. Det är så jäkla skönt att se henne igen. Det var alldeles för lång tid sedan sist.
Packningen landar på sängarna innan invigningen i Himmelstalundshallen, där 1000 ledsna föräldrar ska ta farväl av sina inte lika ledsna skyddslingar. Det är massa tjossantjossan och en lång gubbe som är sån där... konfraniser? pratar en massa och en massa roliga sportfånar kommer och visar lite vad dem är bra på och seeen är invigningen slut och mammorna och papporna (i mitt fall bara pappa) går med tunga steg mot sina bilar.
Sports Camp har startat!

REDAN HEMMA?

Hejhej, nu var man hemma igen. Känns lite konstigt att skriva det, sådär neutralt som att det inte var något särsklit. Men det kan jag lova - det var det. Det var till och med det bästa lägret i mitt liv. Aldrig har en vecka gått så fort. Om någon skulle fråga mig skulle jag säga att det känns som om jag inte ens kommit iväg än, för så lite tid har gått. Den snabbast veckan i hela mitt liv. Inte ens när jag skriver det nu kommer jag över det - det är redan slut. Slut. SLUT. SLUT?
Jag kommer att göra en kort sammanfattning av alla dagarna, ett inlägg per dag, så att alla får se vilket jävla röj dem missade.
Jahao, next up on the poinless-blog-channel; Dag 1...

lördag 5 juli 2008

SPORTSCAMP här I kom :)

Det här blir mitt sista inlägg nu på någon vecka, om jag nu inte lyckas sno åt mig en dator på Sportscamp. Yeahs, imorgon bär det av och hela mina omvärld undrar varför jag inte är upp-över-öronen-förvintarsfull. Det är bara för... jag är rädd för att bli för förväntansfull. Förra året var en riktig plåga, kennedy-gympalägersyndromet ni vet, men samtidigt var det alldeles alldeles underbart. ;D
Och imorgon får jag träffa Mathilda igen! Underbaringen från Avesta, det var ju påskas senast.
Oj. Det lät fjortit. Jaja. I alla fall så åker jag imorgon. Mitt i natten. Typ 8. Och sedan ska jag komma hem med världens träningsvärk på lördag. Om jag inte har hunnit skriva något då så gör jag nog det nästa söndag. Sedan ska jag bort igen, till min moster i skåne, till min mormor i skåne och sedan till Legoland tror jag. Och så får vi inte glömma farmor, suugh.. Jag blir trött redan. Jag är inte hemma i mitt fina hus förrän i augusti kanske. Ajaj. Men så går det när man har hela sommaren inbokad.
Idag har jag matat Annas katt, laddat min Mp3, fått rascha på alla jäkla shorts som inte passar mig och tillslut lyckas packa klart. Så jag är så förberedd man kan bli.
Jag kanske är lite förväntasfull ändå, eftersom det här inlägget är lika rörigt som mitt rum. Och det är inte lite, om man säger så.
Nej nu ska jag inte störa er mer. Måste packa ner det sista. You have it nice while i'm gone, ok? =)

torsdag 3 juli 2008

Nya kläder vill aldrig hålla sig rena

Haha, vad klant jag är. Jag köpte ett nytt linne idag - gult, underbart långt & köpt på Monki - och eftersom den totala värmeböljan ÄNTLIGEN är här och det var skitvarmt i min andra tröja så lyckades jag göra ett snabbt ombyte mitt på en parkering vid Valhalla. Jag tror nästan inte någon såg min 2 sekunders långa rygg-blottning. Hoppas jag inte i alla fall.
Vad höll jag på att säga? Jo, just det, när jag hade bytt om så skulle vi gå och köpa glass... och gissa vad som hände då..? Nån slags kolaglass med ripplad chokladsås.. ajaj, och jag som tänkte ha linnet med mig till SportsCamp. Om jag lägger huvudet på sne och plutar med underläppen så sött jag kan kanske mamma skulle gå med på att tvätta det åt mig. Annars får jag hota med att springa utan tröja eftersom jag ändå inte har något snyggt och rent. Då ger hon sig nog.
På min vad-jag-är-i-akut-behov-av-inköpslista finns dock fortfarande kvar:
¤ Svarta Highheels/Ballerina
¤ En väska man inte skäms ögonen ur sig av när man använder den (Vilket är det enda jag har för tillfället. Jag fick sån panik för att jag hade sån ful väska att jag stoppade allting i Monki-påsen och gick omkring och bar på den hela dagen istället.)
¤ Ett par snygga shorts
¤ Solbrillor som inte ramlar av när man lutar sig framåt
¤ ...& en sjukt snygg sidenklänning i marint tema jag såg med sänkt pris på Rut m.fl. Jag funderade faktiskt på att köpa den till skolavslutningen, men så hittade jag ju min fantastiska svartaprickklänning istället så det fick vänta.

De senaste dagarna har jag kollat en massa Sims-musikvideor på YouTube, because syrran & jag håller på med en själv. Det är till en slajmig discolåt framförd av Hilary Duff, och låt mig säga... det var inte jag som valde. Men vi båda tänkte att göra en musikvideo till den skulle inte vara alltför svårt. Men så mycket pill det är! Varje scen måste vara helt rätt, ibland får jag göra tagningen 20 gånger för att få en acceptabel videosnutt på 3 sek. Den som sa att "filma med det Sims är lätt" är en FET LÖGNARE! Det kommer ta år att göra filmen klar.. suck. Ännu ett projekt. Jag får helt enkelt aldrig nog av jobbiga utmaningar.
När jag ändå var inne på YouTube råkade jag länka mig till en hemsk video om Ashley Tisdale & Zac Efron - ni vet, töntarna från High School Musical. Se hur alla DisneyChannel- tjejer klänger på Zac, jag mår illa. Det måste väl finnas andra killar i Hollywood?
Får se om jag lyckas fatta mig på hur man lägger upp i bloggen. Jag får väl kolla med Mona annars, hon har koll på det mesta. =) Annars kan ni alltid kolla den här länken om ni vill ha en sliskig video fast på näthinnan några månader: http://www.youtube.com/watch?v=NorvMfKfQQ0.

Och sen får ni ha det så bra och inte dö av värmeslag.