Sportscamp, Dag 3

Sovmorgon!! Klockan ringer inte förrän kvart i 8. Men det är dock en liten tröst när nästa sport vi ska prova på är Dans. Någon som minns vad jag sa om mig + dans? Inget bra förhållande. Dansen gillar itne mig och jag gillar inte dansen.
Och herre jävlar vad snabbt allt går. Tränaren går fram tre steg, visar snabbt och förväntar sig sedan att vi ska kunna göra samma rörelse i 3x hastighet. Haha, säger jag bara. Tränaren, (som heter Elin eller Lisa eller Kalle eller någonting, låt oss bara kalla henne tränarn), berättar sedan om Battling som är en alternativ sysselsättning istället för att slåss för gäng i USA, och låter oss sätta ihop en snabb koreografi på 3 minuter. Ibland är det tur att vi har Ludde. Hans rundat-salto gör att vi andra inte behöver göra annat än gå lite i takt till musiken, vi battlar sönder dem andra ändå.
Småsvettiga och glada går vi ut från danslokalen och fördriver tiden med att hoppa studsmatta innan den enligt mig alldeles för tidiga lunchen vid 12. Jag har faktiskt ingen aning om vad vi håller på med när ledarna säger till oss att vi ska ställa upp oss i Himmelstalundshallen för ett schnyggt gruppfoto med Multitröjorna på. Om jag blev bra på den bilden så kommer jag att springa naken i matsalen - så troligt är det att det händer.
Mathilda, jag och Linnea flummar sönder på väg till Rullstolsbasketen. Eller ja, vi flummar sönder vartän vi är på väg. Det är naturligt när man är 14 (eller i Mat's fall; nästan 13) och inte bryr sig ett skit om världen utanför. Fler borde prova. Man får sådana jäkla magmuskler av att skratta.
I alla fall så får vi prova något som vi körde förra året också: Rullstolsbasket. Först så verkar det ju inte som någon utmaning alls men när vi har spelat en match får till och men Torkel erkänna att personer med funktionshinder har ordentliga armmuskler.
Vi spelade brottning också, men det väljer jag att hoppa över att berätta mer om. Det finns helt enkelt inget intressant att berätta, inte ens om den sura Sidekicken som vi kallade Tarzan eller Mathildas vägran att låta mig brotta ner henne.
Vi har knappt hunnit hämta oss från brottningen innan ledarna trycker varsin handboll i våra händer.

Felicia:

- Vilken konstig handboll dem där borta spelar.

(Tittar mot andra sidan planen)

Tyst några sekunder.

- Nejmen det där är ju basket!

The return of the kinderägg... O.o

H är ungefär överallt. Mathilda och Linnea får ha med sig extra insulin om de ska kunna titta på honom, så söt är han. Det är nästan så att jag också får diabetes.