Skräcknovellen

Fy. Halv ett imorse. Kunde inte sova. Hade suttit uppe och skrivit på min skräcknovell, den är tre sidor lång nu och det finns till och med bitar jag gillar med den. Men hur smart är det att sitta och novella om döden när klockan slår tolv och gatulamporna släcks utanför? Vinden tjöt som sjutton igår, det måste ha varit den jag hört. Men ändå. Det var läskigt. Något ylade på undervåningen precis när jag bestämt mig för att lägga mig och sova. Något som inte lät som en vind.

Jag somnade tillslut. Tröttheten slog över rädslan.

Men jag måste ändå säga att man skiver en skräcknovell SJUKT mycket bättre när det är mörkt. Jag fick en sådan inspirationskick igår, började vid kvart i tio och satt sedan där i timmar och bara skrev. Jag älskar att skriva, och jag kan inte ens sätta fingret på vad som är så roligt. Det bara är det. Det är därför jag har en blogg så även om ingen läser så skriver jag just för att det är kul. Fast jag vet att vissa läser, som Mona, Frida, Linnea & Karin, och det är jag jättetacksam för. Det finns inget roligare, förutom då att skriva, än att kolla på era snälla kommentarer. Tack så mycket.

Men jag pausade en film jag såg på när en kompis ringde i morse, så jag ska gå och sätta på den igen nu. (Gissa vilken sorts film...? Det börjar med De och slutar på isni. ) Jag stör mig på mig själv. Så barnslig & förutsägbar man får vara. Men ni hade väl aldrig kunnat gissa att det är Ringaren i NotreDam jag tittar på va? Den har jag faktiskt aldrig sett, den verkade ganska tråkig även när jag satte i den i videon imorse men jag vill kolla på den ändå.