Tankevulkan

Okay okay. Jag är den lataste, okreativaste människa du känner. Men jag har inte orkat skriva i bloggen, livet har gått upp och ner som det alltid gör och jag behöver ha det lite stilla för att jag ska orka skriva. Tidigare idag hade jag ett jättegräl med min mamma, fast vi har hållt sams i rekordlånga enånhalv vecka. Hon skulle hata mig om hon visste hur mycket jag smutskastar henne här. Men det kanske hon redan gör. Jag är inte så säker på henne. Finns det något ordspråk som säger "Om det är någon du aldrig vet allt om så är det den som står dig närmast" eller något i den stilen? Borde finnas i alla fall.
Aja, nu ska jag inte vara konstig. Eller ja, det kommer vi nog inte ifrån men jag ska inte vara klängig och klaga hela tiden. Mycket har varit skitbra den senaste veckan också, jag har gått omkring i ett lyckligt dis bara för att jag klarade den där volten. Det är sjukt vad stolt man kan vara över sig själv ibland. Och ändå ar det inget jättecoolt. Det var helt enkelt något nytt bara.

Tittade på en film för en timme sedan, som tur var ingen skräckfilm eftersom jag satt ensam i storarummet och resten av familjen sov, får då hade det varit läskigt. Jag är inget Big Fan av skräckfilmer, inget Fan alls faktiskt. In fact så hatar jag dem, de skrämmer upp en i månader utan anledning. Usch. Men den jag såg var ingen skräckis, utan en sliskig kärleks-B-film med JLO & han Matthew från "How to lose a guy in 10 days".. och Justin Chambers från Grey's som en halvsprättad italienare. Det pinsamma var - och jag skriver det här så alla har bevis om jag får för mig att förneka det - att jag nästan grät. Det är sant. Men det var antagligen inte på grund av filmen, utan på grund av allt annat. Men ändå. Undrar hur lågt man kan sjunka innan världen går under.
Sen ringde jag Malin och hade det mest välbehövliga samtal man kan ha. Fy. Det var nära på att jag grät igen, för hon lyssnar verkligen när jag pratar. Jag sprutade en vulkan av problem över henne och hon stod bara rak och tog emot dem. Bättre kompis får man leta efter. Vi bestämde en övernattning för imorgon, och det längtar jag verkligen efter. Det är ett under att vi fick in två lediga dygn i våra fullbokade kalendrar. Vill man verkligen så går det, tydligen. :)
Om jag skyndar mig nu att publisera så slipper den här visas på 30 juni, eftersom det bara är 8 minuter kvar till midnatt. Får fixa färg och sådant till texten senare. Just nu måste jag bara smälta dagen, och lägga mig och sova. Godnatt!