Lookie Lookie I Got Hookie

Jag är så jäkla furious. Få se om jag hittar den svenska översättningen; Ah, här är det: Rasande. Jag faaaaattar inte hur föräldrar (singular, maskulin) lyckas göra bort en hela tiden. Eller. Lyckas synas. Och höras. Så mycket som min pappa gör.
Jag sa 11. Han sa halv. Jag sa "Kom inte och hämta mig". Gissa vad han gjorde? Han kom och hämtade mig! Och då snackar vi inte lugn-mogen-vuxen-som-stannar-i-hallen-och-småpratar-lite-med-Kajsas-föräldrar, utan en stor, bullrig pappa som kommer in i rummet, sätter sig på en stol och anmäler sin närvaro genom att prata så högt att skådespelarna i slutet av filmen inte har en chans att få läsa sin sista replik.
Jag blir galen!
Kajsa ringde innan middagen.
"Filmkväll, tårta, hemma hos mig?" Jag tror hon hörde att jag log genom telefonen.
"Gärna det." Hellre än att sitta hemma och mögla med familjen.
Jag kom iväg efter en familjemåltid där Julia stormat från bordet och Viggo inte ens varit närvarande, med förmaningar om att Pappa/Mamma kommer och hämtar dig SENAST halv elva! i ryggen.
Det var inte samma najsade väder som det hade varit i Nice veckan före. Jag frös lite i mina fina reashorts från Gina Tricot. Dörren till Kajsas hus stod öppen och jag fann henne ståendes i köket med matrester på bordet och massa grytor på diskbänken, i färd med att skala en mango. Fler och fler droppade in allteftersom sockerkaksbottnarna mer och mer började likna en gräddtårta. När Jennie lämnat återbud för att sedan ringa upp igen och ändra sig ett antal gånger bestämde vi oss för att sätta igång filmen. Hook, min favorit, och självklart var det jag som tog med den. Tårtan försvann från tallrikarna innan Peter Banning ens hunnit upptäcka att han var Peter Pan när han var barn, och en söt doft av vanilj la sig över tevesoffan. Det hela verkade bli en perfekt kväll.
Sen kom pappa.
Inte för att han egentligen gjorde så mycket fel, men bara grejen att han inte kan uppträda som vanliga pappor och vara lite mer, ehum, diskret (ett ord som han aldrig har hört talas om) är skitjobbigt. Jag skällde ut honom hela vägen hem.
Som en äkta tonåring då alltså.
Resten av dagen har faktiskt varit finfin. Vi hade (hör och häpna) 1 enda lektion! Engelskan blev inställd eftersom vi fooortfaaaaraaandeeee har liite problem med C-huset, och Hemkunskapen börjar inte förrän nästa vecka, så allt 8E behövde göra var att infinna sig i sal 33 klockan 10.50, skriva (eller låtsas skriva) några rader för att göra Niklas nöjd och sen gå hem. Det kunde inte varit bättre.
Eller jo, om Niklas hade fått ett akut hostanfall och var tvungen att ställa in även den lektionen så att vi skulle slippa skolan över huvud taget hade ju varit bättre, men jag var ändå nöjd.
Dessutom är jag galen. Det är onormalt att sluka böcker. Vanliga männsikor läser lite då och då men när jag hittar en bra bok kan jag inte släppa den! Började läsa Om jag kunde drömma, även känd som Twilight, och jag har redan hunnit till... nä usch, det är för pinsamt att berätta exakt HUR många sidor jag har läst men jag kan säga så mycket som att jag är på kapitel 11.
Nu ska jag sova (eller.. ja.. läsa vidare.) Sov gott!