Nostalgi en skolfri eftermiddag

Kom nyss hem från skolan. I vanliga fall skulle jag just nu sitta och försöka genomlida veckans tråkigaste lektion; Geografi med Jan (notera försöka. Det är inte många gånger jag lyckats. Ibland hör man bara ett dunk när mitt huvud faller ner & jag börjar snarka), men idag hade han "ryggskott" så vi slapp lektionen. Ja, jag klagar inte.
Just nu sitter jag och dricker saft ur glas med sugrörsfot och tittar på båtarna utanför. Om man ställer sig vid hörnet av fönstret & vrider nacken ur led & skelar lite kan man se älvsborgsbron. Eller, man hade kunnat om det inte hade varit massa trän och berg ivägen.
I brevlådan idag låg ett vykort. Framsidan var inget speciellt, men vad som var skrivet på baksidan var destu viktigare. Längst ner var det undertecknat KRAMAR / JOHANNA med stora bokstäver. Hon är så otroligt gullig att man inte vet vad man ska göra. Jag får stor lust att sätta upp kortet på väggen, inramat i guldram.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om nu. Eller jo, jag har massa saker att säga men det mesta skulle nog folk tycka var oviktigt. Som att jag var hemma hos Florence på rasten och åt Ben&Jerry -glass, eller att Josefine lyckades slita av huvudet på min kära Lego-Hagrid som jag haft på nykelknippan sen i fyran. Hemskt ögonblick. Jag ville strypa henne. Eller rycka av huvudet på någon av hennes gamla barbies. Så får hon se hur det känns.
På tal om Barbie så var jag en riktig docktjej när jag var liten. Jag hade nog uppåt 20 Barbies som nu ligger instoppade i en låda på vinden. Och Bratz, ska vi inte ens tala om! Alla mina sparpengar gick åt till Bratz när jag var i 9-årsåldern. Jag hade Bratz Twiins, Bratz Sun Kissed Summer, Bratz Boyz, Bratz 70-tal, BratzBratzBratz... Det är konstigt att ingen stoppade mig, jag höll ju på att dränkas i plasthår och minimala kjolar. Tur att man växer ifrån vissa saker..
Nu kom brorsan hem med hela kalabaliken så jag lär inte få någon mer tyst stund på ett tag. Men ni får ha det bra tills jag bloggar nästa gång!