Första inlägget & dessutom har mobilen pajat

Vet ni vad svenska språket saknar? Ett enda ord som uttrycker de fulaste svärord och frustrerade läten samtidigt. Det är precis vad jag behöver ju nu. Jag är så arg så att ilskan bubblar upp och fyller munnen, brusar i öronen & täcker för ögonen.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!
Jvla *cencur* *cencur* piss bajs mobil!! Det räckte visst inte att skicka 80 tomma meddelanden till den första på min kontaktlista, dessutom ville den nödvändigtvis åka i marken och gömma sig så att jag inte hittar den på en kvart och därmed missar bussen. Så nu tror farsan att jag har fått virus på mobilen (Erh..?) så jag får ta hans gamla mobil istället. Hans gamla. En stor klump från mitten av 1990-talet utan några som helst funktioner, tjock som en tegelsten och färgskärm ska vi inte ens tala om. Det är pinsamt. Aldrig att jag går med den till skolan.

Hej förressten! Så trevlig jag är som startar bloggen med ett illvrål. Uppfostrad, jajamen - fast tvärtom. Jag har inte ens talat om vem jag är ju.
Okay, here it goes;
Tjej, (nästan) 14 år, Brunhårig med grönbruna ögon,
Flaggstångslång med annorlunda sinne för humor & Mun som går nonstop.
Tycker om att spendera rasterna hemma hos en kompis, Äta upp hela den kompisens skafferi och Titta på alla hennes DVD-boxar. Är beroende av långa örhängen och brukar dessutom fastna i dem hela tiden.
Har inte mycket liv så fritiden lägger hon på att låtsas vara social inne på msn och scrapa ihop en vackrare verklighet med kollage och annat kreativt.

Och blogga då, tydligen. Har länge tänkt starta en blogg men har varit fundersam på grund av det...öh...
Jag vet inte varför jag inte börjat blogga faktiskt. Har alltid tyckt om att skriva mycket och göra egna tolkningar av allting.
Så bered er på en skruvad blog fylld med ironi & massa tittar på kontoret bakom min panna.